Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Senare avdelningen - Barnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nu får du komma ihåg, att du håller ditt löfte och
lämnar mig fria händer, sade Barbro med hård röst.
— Ja, sade gumman, men jag ska först veta, att han är
blind.
— Du kan ju låtsa, att du inte ser vad detta är för ett
barn, sade Barbro.
Barbro var själv klenare än förra gången. Hela första
veckan var hon så svag, att hon inte kunde komma ur
sängen. Barnet låg inte i stugan, utan gumman hade det
undandolt i en av de små ladorna, som stodo på
fäbodvallen. Hon pysslade om det både natt och dag, gav det
getmjölk att dricka och höll det med stort besvär vid liv. Ett
par gånger om dagen kom hon in med det i stugan. Då vände
sig Barbro mot väggen för att slippa se det.
En dag stod Gammal Lisa vid det lilla fönstret i fäboden
och såg ut. Barnet höll hon på armen, det skrek som
vanligt, och gumman stod och tänkte på hur litet och ynkligt
det var.
— Se, se, sade hon då plötsligt och böjde sig framåt för
att se bättre, här kommer vandrare till gårds! Ögonblicket
därefter var hon med gossen borta hos Barbro, Du får ta
barnet så länge. Jag ska gå ut till dem, som kommer, och
säga, att du ligger sjuk i stugan och att de inte ska gå in.
Hon lade barnet i sängen, och Barbro lät det ligga utan att
röra vid det. Hela tiden skrek det så mycket det orkade.
Gammal Lisa kom tillbaka inom ett ögonblick.
— Det här barnet skriker så, att det hörs över hela
skogen, sade hon. Om du inte kan få det att tiga, så är
det väl omöjligt att hålla folk ovetande om att det finns till.
Hon ut igen efter detta, och Barbro visste sig ingen annan
råd än att lägga barnet till bröstet.
Gumman stannade ute en god stund. När hon kom
tillbaka, sov barnet, och Barbro låg och betraktade det.
— Du behöver inte vara rädd, sade Gammal Lisa. De har
ingenting hört, de tog av åt annat håll.
Barbro såg på henne med en tung blick.
— Nu tycker du allt, att du har gjort det bra, sade hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
