- Project Runeberg -  Jerusalem /
227

Author: Selma Lagerlöf - Tema: The Holy Land
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Senare avdelningen - Barnet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Gumman fällde ner händerna och blev förfärad.

— Är det en tröst? utbrast hon.

Barbro stod borta vid fönstret och stirrade rätt framför
sig.

— Vet du inte om, att det vilar förbannelse över mig?
sade hon och försökte göra rösten stadig och lugn.

— Å jo, man kan väl inte gå ut och in i stugan utan att få
reda på åtskilligt, sade gumman. Jag har allt hört, att du
ska vara en av Sorgbacksfolket.

Det blev inte mer talat på en stund. Gammal Lisa satt
och snurrade på sitt hjul. Alltemellanåt kastade hon en
blick bort till Barbro, som stod kvar vid fönstret och gång
på gång skakade till av en rysning. När en fem minuter
hade gått, höll gumman upp med arbetet och gick mot
dörren.

— Vart ska du gå? frågade Barbro.

— Det kan jag gärna säga dig. Jag ska gå och finna
reda på någon, som kan skriva till Ingmar.

Barbro ställde sig rakt i vägen för henne.

— Du får allt låta vara med detta, sade hon. Innan det
brevet är skrivet, ligger jag i Långforsen.

De stodo nu och betraktade varandra. Barbro var stor och
stark. Gammal Lisa trodde, att hon ämnade hålla kvar henne
med våld. Men med ens brast Barbro i skratt och gick åt
sidan.

— Skriv du, sade hon, det gör mig ingenting. Det blir
bara så, att jag får göra slut på alltsammans förr, än jag
hade ämnat.

— Å nej, sade gumman, som förstod, att hon måste fara
varligt med Barbro, då hon var i sådan förtvivlan. Jag ska
inte skriva. Jag vill inte driva dig till någon förhastad
gärning.

— Jo, skriv! sade Barbro. Det gör varken till eller från
för mig. Du förstår väl, att jag måste göra över med mig
i alla fall. Inte kan man stå till svars med att låta sådant
här elände fortgå till evig tid.

Gumman gick tillbaka till spinnrocken och satte sig att
arbeta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:31:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jerusalm/0461.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free