Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Senare avdelningen - På Oljoberget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den, såsom hans anhängare brukade. Och Gertrud kysste
handen i all ödmjukhet.
Därpå tecknade han med vänligt allvar åt henne, att hon
skulle gå sin väg och inte mera störa honom.
Gertrud vände sig lydigt bort från honom och gick
långsamt neråt. Det föreföll henne, att det låg stor betydelse
i det sätt, varpå han hade tagit avsked av henne. Det var,
som om han hade sagt till henne: "Under en tid har du varit
min och tjänat mig, men nu ger jag dig fri. Lev nu på
jorden för dina medmänniskor!"
När hon kom närmare kolonien, svann den ljuva
förtrollningen bort så småningom.
— Jag vet ju, att han inte är Kristus. Jag tror inte heller,
att han är Kristus, sade hon nu på nytt.
Men en stor förändring hade hans åsyn framkallat hos
henne. Blott därför, att han hade ställt för hennes ögon
bilden av Kristus, tyckte hon, att varje sten på marken
upprepade de heliga läror, som denne en gång hade förkunnat
i detta land, och att blommorna utropade ljuvheten av att
vandra på hans vägar.
När Gertrud kom tillbaka till kolonien, gick hon in till
Ingmar.
— Nu, Ingmar, ska jag följa dig hem, sade hon.
Ingmars bröst höjde sig i ett par tunga andetag. Det
syntes, att han kände en stor lättnad.
Han tog Gertruds händer mellan sina och tryckte dem.
— Nu har Gud varit mycket god mot mig, sade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
