- Project Runeberg -  Jerusalem /
206

Author: Selma Lagerlöf - Tema: The Holy Land
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Senare avdelningen - På Oljoberget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

PÅ OLJOBERGET.



Ingmar sköttes av en läkare från det stora engelska
ögonhospitalet. Denne kom varje dag ut till kolonien för att
lägga om förbandet. Ingmar skulle aldrig mer komma att
se med det sårade ögat, men det läktes raskt och bra, och
han kände sig snart så frisk, att han kunde lämna sängen
och gå uppe.

Men en morgon märkte doktorn, att det oskadade ögat
såg rött och svullet ut. Han blev mycket orolig och började
genast ge föreskrifter om hur detta öga skulle behandlas.
Därpå vände han sig till Ingmar och sade honom rentut,
att han gjorde bäst i att fara från Palestina så snart som
möjligt.

— Jag är rädd för att ni har blivit smittad av den farliga
österländska ögonsjukan, sade han. Jag ska göra vad jag
kan för er, men ert enda öga är nu inte nog starkt för att
stå emot smittan, som flyger omkring överallt här ute.
Stannar ni kvar här, ska ni ofelbart vara blind om ett par
veckor.

Det blev stor bedrövelse i kolonien över detta, inte endast
bland Ingmars släktingar, utan också bland de andra
kolonisterna. De sade alla, att Ingmar hade gjort dem den allra
största välgärning, därmed att han hade lockat dem att
förtjäna sitt bröd i sitt anletes svett som andra människor, och
att en sådan man aldrig borde lämna kolonien. Men alla
tyckte, att Ingmar måste resa, och mrs Gordon sade genast,
att en av bröderna skulle göra sig i ordning att följa honom,
då han nu inte gott kunde fara ensam.

Ingmar hörde länge tyst på allt detta talet om att han
måste fara sin väg. Till sist sade han:

— Det är väl inte så säkert, att jag blir blind, om jag
stannar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:31:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jerusalm/0440.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free