Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Senare avdelningen - Ingmars strid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ingmar. Jag har aldrig sett någon, som har haft så stor
framgång i allt och ägt sådan förmåga att genomdriva sin
vilja. Inte kan jag vänta mig annat, än att han kommer att
föra hem Gertrud till Dalarne, det kan jag inte. Jag har
ju sett hur allting i kolonien har gått efter hans vilja nu
under ett halvt års tid."
Men när Gabriel kom upp till mötesplatsen på Oljoberget,
fann han inte Ingmar där före sig, som han hade väntat,
och han blev helt belåten. Han började arbeta och fortsatte
därmed en god stund. "Han har nog fått märka, att han
valde en orätt väg nu för en gångs skull", tänkte Gabriel.
Så började det ljusna, och då Ingmar inte heller nu visade
sig, blev Gabriel orolig för att något skulle ha hänt honom.
Han började gå neråt berget för att söka efter honom. "Det
är egentligen besynnerligt med Ingmar", tänkte han, "att
fastän jag inte har stora skäl att tycka om honom, så tror
jag, att jag skulle bli bedrövad, om det hade gått honom
illa."
Det ljusnade snart, och när Gabriel kom neråt Josafats dal,
dröjde det inte länge, förrän han fann Ingmar, som låg
mellan ett par gravhällar. Ingmars händer voro bundna, och
han låg orörlig, men när han hörde Gabriels tunga steg,
lyfte han huvudet.
— Är det du, Gabriel? sade han.
— Ja, svarade Gabriel, hur är det med dig?
I detsamma såg han Ingmars ansikte. Båda ögonen voro
slutna, det ena var uppsvällt, och ur ögonvrån rann det
blod.
— Vad har du gjort åt dig, karl? frågade Gabriel, och
hans röst lät besynnerligt oklar.
— Jag har varit i strid med de här gravöppnarna, sade
Ingmar, så föll jag framstupa över en av dem, och han hade
en kniv i handen, som körde rätt in i ögat på mig.
Gabriel föll på knä bredvid Ingmar och började lossa
banden omkring händerna.
— Hur kom du att strida med gravöppnarna? sade han.
— Jag gick ju genom dalen, och så hörde jag hur de
grävde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
