Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Senare avdelningen - Ingmars strid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det har varit vackert att se hur arbetet alltmer har
tagit väldet över dem, fortfor han. Ja, det har varit mycket
gott och lärorikt att se här, men jag kan ändå inte hjälpa,
att jag längtar hem. Jag tycker alltid, att jag är rädd för
den här staden och att jag inte kan andas fritt, förrän jag
får lämna den. Och ibland känns det, som om jag skulle
komma att dö här och aldrig få resa hem och återse Barbro
och Ingmarsgården.
Medan Ingmar tänkte så, hade han gått ända ner till
bottnen av dalen. Högt över honom avtecknade sig stadens
taggkrönta mur mot natthimlen, och på alla sidor reste sig
mäktiga stängande höjder.
"Detta är ändå ett hemskt ställe att vandra över", tänkte
Ingmar. Och först nu kom han ihåg, att han måste gå förbi
både den muhammedanska och den judiska
begravningsplatsen.
På samma gång som Ingmar hade kommit att tänka på
begravningsplatserna, påminde han sig en händelse, som
hade tilldragit sig just då i Jerusalem. När han hade hört
den omtalas dagen förut, hade den inte gripit honom mer
än något annat, som berättades från den heliga staden, men
nu i nattmörkret syntes den honom mycket hemsk och
ohygglig.
Det förhöll sig nämligen så, att inne i judekvarteret låg
ett litet sjukhus, som var beryktat över hela staden, därför
att där aldrig funnos några patienter. Ingmar hade gått
där förbi flera gånger, han hade blickat in genom fönsterna
och alltid sett sängarna stå tomma. Detta hade dock en helt
naturlig orsak och kunde knappast vara annorlunda.
Sjukhuset var inrättat av ett engelskt missionssällskap, som ville
mottaga sjuka judar där för att komma i tillfälle att
omvända dem. Men judarna, som fruktade, att de på ett
sådant ställe skulle bli tvungna att förtära förbjuden föda,
läto inte intaga sig där.
Nu för ett par dagar sedan hade de dock haft en patient
på det där sjukhuset. Det hade varit en gammal fattig
judekvinna, som hade fallit och brutit sitt ben på gatan just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
