Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Förra avdelningen - Paradisbrunnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jag ser nu, att den där moskéföreståndaren i den
vackra rävskinnspälsen börjar ge folket befallningar,
fortfor han. Så rycker några stycken av dem sina dolkar ur
gördeln och rusar på mig. Det är nog meningen att göra
slut på mig med en gång. Men besynnerligt är det, att jag
inte är rädd om mitt liv, jag bara fruktar för att de ska
spilla ut vattnet. Och när de där karlarna kommer rusande,
ställer jag naturligtvis ner ämbaren på marken och mig själv
framför dem. Och när de kommer inpå mig, sträcker jag
ut armarna och stöter omkull dem. De ser helt häpna ut,
när de tumlar om på marken. De visste inte förut vad det
ville säga att strida med en dalkarl.
Men snart är de på fötter igen, och flera kommer till.
Och nu är de så många, att jag tydligt ser, att jag ska bli
övermannad.
— Men då kommer han nog fram, han dervisch-schejken,
inföll Gertrud. Gabriel upptog genast idén.
— Ja, han kommer fram mycket stilla och värdigt och
säger några ord till folkhopen, och genast upphör den att
hota och anfalla mig.
— Jag vet så väl, så väl vad han sedan gör, sade Gertrud.
— Så fäster han en klar, lugn blick på mig, sade Gabriel.
— Nå, än sen då?
Gabriel försökte få fram något, men han var alldeles
hjälplös.
— Ja, det har du ju redan gissat, sade han för att locka
Gertrud att tala.
Gertrud såg hela scenen alldeles tydligt framför sig. Hon
tvekade inte ett ögonblick.
— Så skjuter han dig åt sidan, sade hon, och ser ner i
vattenämbaren.
— Ja visst, det är just vad han gör, sade Gabriel.
— Han ser ner i vattnet från paradisbrunnen, sade
Gertrud betydelsefullt. Men innan hon hann säga något mer,
hade Gabriel, utan att han själv visste om det, läst sig till
hennes tankar, så att han på en gång hade klart för sig hur
Gertrud tänkte sig upplösningen av äventyret. Han började
berätta mycket ivrigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
