Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Förra avdelningen - Paradisbrunnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
händerna över ögonen för att dölja, att de höllo på att
falla i gråt.
Ljung Björn Olofsson, som kände sig vara den ledande
bland svenskarna efter Tims Halvors död, försökte då att
uppmuntra de andra. Han började tala med dem om bäcken
Kidron, som i forna dagar hade flutit genom Josafats dal
och gjort Jerusalem till en vattenrik stad. Han hade sin bibel
i fickan, han slog upp den och läste för dem alla de ställen,
där Kidron var nämnd. Han beskrev för dem vilken stor
och väldig ström Kidron hade varit. Den hade drivit kvarnar,
och om vintern hade den till och med varit så mäktig, att
den hade stigit över sina bräddar och översvämmat
landskapet.
Det märktes på Ljung Björn, att han erfor en riktig lisa
av att tala om det stora vattnet, som en gång hade strömmat
förbi Jerusalem. Han hade säkert alltid floden i sina tankar.
Allra mest fäste han sig vid stället, där det berättas, att
David hade övervadat Kidron, när han flydde för Absalon.
Ljung Björn beskrev för de andra hur det skulle vara att
få gå med nakna fötter genom kallt, rinnande vatten.
— Det skulle jag tycka mer om än att få dricka det,
sade han.
Ljung Björn hade ännu mycket att säga om Kidron, då
hans svåger, Kolås Gunnar, avbröt honom. Gunnar sade, att
han inte brydde sig om Kidron, som var borta och uttorkad.
Men han hade, alltsedan den här svåra tiden började, gått
och tänkt på en profetia av Hezekiel, fyrtiosjunde kapitlet,
första och följande verserna. Den handlade om en ström, som
skulle upprinna vid templets tröskel och flyta ut över heden
ända till det Döda havet. Kolås Gunnar skakade den svarta
luggen ur pannan, medan han talade, ögonen lyste på honom,
och han berättade så, att alla bönderna sågo för sina ögon
vattenledningen, som gick ner till Jerusalem. Vattnet kom
glidande, sakta porlande fram i en stenränna. Därifrån utgöt
det sig i många små rännilar, som löpte mellan gröna
gräsmattor. Pil och poppel växte på stränderna, stora,
tjockbladiga vattenväxter hängde ner mot vattenytan. På rännilarnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
