Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Förra avdelningen - I Gehenna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förlägna över att ha inkräktat så alltför mycket av den trånga
kyrkogårdens område.
Tims Halvor Halvorsson hade också en av de sina på den
där kyrkogården. Det var den yngsta av hans döttrar, en
liten en, som inte hade varit mer än tre år gammal. Henne
hade han varit övermåttan kär i, hon hade också varit det
av barnen, som mest liknat honom. Han tyckte, att han
aldrig hade känt så för någon som för den dottern. När hon
nu var död, kunde han alls inte glömma henne. Vad han
än företog sig, voro hans tankar hos henne.
Om hon hade dött i Dalarne och blivit begraven på
hemsocknens kyrkogård, skulle han väl ha kunnat slita sig ifrån
att jämt tänka på henne, men nu förekom det honom, att
hans lilla dotter måste känna sig ensam och övergiven borta
på den hemska kyrkogården. Om nätterna kunde han se
henne, där hon satt på sin lilla gravhäll, grät och frös och
klagade över att hon var rädd för mörkret och för allt det
främmande, som omgav henne.
En eftermiddag gick Halvor ner i Josafats dal och
plockade händerna fulla av röda vallmorosor, de vackraste
och gladaste han kunde finna, för att bära dem till graven.
När han gick på den grönskande marken i djupet av dalen,
sade han:
— Ack, om jag hade min lilla flicka här ute i det fria
under en grön grästorva, så att hon åtminstone inte vore
omgärdad av den där förfärliga muren! Han hade alltid
hatat den höga muren, som omgav begravningsplatsen. Var
gång han tänkte på den döda, tyckte han, att han hade stängt
in den lilla stackaren i ett mörkt och kallt hus och lämnat
henne där utan eftersyn. "Jag fryser och har det svårt",
tyckte han, att hon klagade. "Jag fryser och har det svårt."
Halvor steg upp ur dalen och följde den smala stigen, som
löper fram under ringmuren, ända tills han kom ut på Sions
kulle. Kyrkogården låg en smula väster om Sionsporten
nedanför armeniernas stora trädgård.
Halvor gick hela tiden och tänkte på sitt barn. Han
vandrade framåt den kända vägen utan att lyfta ögonen
från marken. Men på en gång hade han en känsla av att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
