Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Förra avdelningen - Baram pascha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
barn, och de är på väg till skolan, som det här folket
har inrättat inne i staden i huset under stadsmuren, där de
bodde, innan de hade fått hyra ditt stora hus.
Medan paschan ännu satt stilla och såg efter barnen,
kommo två karlar, som också hörde till kolonien, dragande
med en kärra, i vilken sutto de minsta skolbarnen, som inte
själva mäktade gå in till staden. Och paschan såg, att de små
klappade händerna i glädje att få åka, och att de, som drogo,
skrattade åt dem och sprungo fortare för att fröjda dem.
Då tog hans tjänare mod till sig och sporde honom:
— Synes det dig inte, herre, att dessa barn måtte äga goda
föräldrar?
Men Baram pascha var en gammal man och orubblig i sin
vrede, som de gamla pläga vara.
— Jag har hört deras egna tala om dem, svarade han,
och jag säger dig, att innan aftonen ska de vara utdrivna
ur mitt hus.
När Baram pascha hade ridit ännu ett stycke väg, mötte
han en flock kvinnor i europeisk dräkt, som vandrade in till
staden. De gingo mycket stilla och sedesamt, deras kläder
voro tarvliga, i händerna buro de tunga, välfyllda korgar.
Paschan vände sig till sin tjänare och sade till honom:
— Gå och fråga dem vilka de är!
Och tjänaren svarade:
— Jag behöver inte spörja, herre, för jag har mött dem
här alla dagar. Det är Gordonisternas kvinnor, som vandrar
in till Jerusalem med matvaror och läkemedel för att bistå
de sjuka, som är för svaga att komma ut till kolonien och
söka hjälp.
Baram pascha svarade;
— Om de än skylde sin ondska med änglavingar, ska jag
dock driva dem ur mitt hus.
Han red vidare ända fram till det stora huset. Och när han
närmade sig det, hördes därifrån sorl av många röster och
ett och annat högt skri.
Han vände sig till sin tjänare och sade:
— Hör hur spelare och danserskor sorlar i mitt hus!
Men när han red om hörnet, såg han alla slags sjuka och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
