Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Förra avdelningen - Baram pascha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men när det svåra förtalet om Gordonisterna hade
uppkommit, överlade flera av de amerikanska missionärerna med
varandra om hur de skulle kunna tvinga dessa sina
landsmän att lämna Jerusalem. Och de beslöto att uppsöka Baram
pascha och tala med honom om hans hyresgäster. De sade
honom allt det onda de visste om dem, och de frågade
honom hur han kunde tillåta, att sådana föraktliga
människor fingo bo i det hus, som han hade byggt åt sin hustru.
Nu var det vid åttatiden en vacker majmorgon.
Den tunga natten, som hade hållit staden fången i sitt
mörker, hade redan flyktat, och Jerusalem höll på att återfå
det utseende, som det hade alla dagar. Vid Damaskusporten
hade tiggarna för en god stund sedan intagit sina platser,
och gathundarna, som hade varit i rörelse under natten,
gingo till vila för dagen i sina hålor och sophögar. En liten
karavan hade förra kvällen slagit läger alldeles innanför
porten. Den gjorde sig nu i ordning att bryta upp, förarna
bundo fast varupackor på de liggande kamelerna, som
vrålade, när de kände den tyngande bördan på sin rygg.
Ute på vägen kom lantfolk, som skyndade in till staden
med stora korgar fyllda av grönsaker. Herdar kommo ner
från bergstrakterna och vandrade högtidligt in under
portvalvet, efterföljda av stora hjordar av får, som skulle slaktas,
och av getter, som skulle mjölkas.
Just då den värsta morgonträngseln rådde i porten, kom
en gammal man ridande på en vacker, vit åsna. Han var
klädd i en mycket präktig dräkt, hans livklädnad var av
mjukt, randigt siden, och över den bar han en fotsid,
pälsbrämad kaftan av ljusblå brokad. Både hans turban och
gördel voro prydda med rika broderier av guldfärgat silke.
Hans ansikte hade säkert en gång varit vackert och
vördnadsbjudande. Nu var det härjat av ålderdom, ögonen voro
rinnande, munnen var infallen, och det stora, vita skägget
hängde tovigt med gulnade spetsar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
