Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Förra avdelningen - Gordonisterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han följde de resande genom landet, satt han i djupt grubbel
på hästryggen och sökte göra klart för sig varför Palestina,
som en gång hade varit ett mäktigt rike, skulle vara så
fattigt och olyckligt.
Han frågade sig om det kunde bero på läget, men han
hade alltid hört, att det skulle vara en stor förmån för ett
land att ligga vid Medelhavet, och Palestina ägde många
mils Medelhavskust. Denna kust var visserligen flack och
rak utan öar och vikar, så att den inte hade några goda
hamnar, men han visste, att det inte skulle vara omöjligt
att bygga en konstgjord hamn i Jaffa eller i Kaifa eller på
något annat ställe vid kusten. Hans tankar nästan svindlade,
när han tänkte på en sådan hamn. Vilket tillopp av resande
det skulle bli, vilket tillflöde av varor, vilken handel, vilken
rörelse! Hela Arabien, Persien och Mesopotamien skulle
komma dit med dyrbara mattor och ädla hästar, med
broderier, vällukter och sköna vapen för att utskeppa dem
till västerlandet.
Men om det inte berodde på läget, att Palestina var så
fattigt, kunde det kanske komma sig därav, att det hade en
så dålig jordmån. Eliahu, som redan hade genomströvat
landet flera gånger, kunde inte heller tro detta. Det var
visserligen ett litet land. Det bestod endast av en stor slätt
utmed havet, som var lika lång som landet självt och en
till tre mil bred, vidare av en bergstrakt innanför slätten, som
var likaså lång och bred som den, och nedanför bergstrakten
av den djupa Jordandalen, som likaledes sträckte sig genom
hela landet från Tiberias’ sjö högst i norr till Döda havet
längst i söder, men på intet av dessa ställen hade han
förmärkt någon ofruktbarhet.
Vad kustslätten beträffade, visste han, att den var
utomordentligt fruktbar. Han hade sett, att på de ställen, där den
odlades, gav den rika skördar år efter år, utan att man
gjorde sig mer besvär med den än att vända upp grästorven
med en träplog. Det sved i hans hjärta, då han föreställde
sig, att denna mark, som nu endast var betäckt av
ängsblommor, skulle kunna stå som ett enda böljande hav av vete
och majs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
