Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Förra avdelningen - Korsbäraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ord, och aldrig visade de, att de tyckte sig vara förmer än
bönderna, som de hade förenat sig med. Ingen ville behålla
något ensamt för sig, utan vad en ägde, ägde alla. Och det
var en sådan glädje över dem. De lekte som barn själva, och
deras barn voro, som de, modiga och sorglösa och lekfulla.
Det yppersta av allt i dalböndernas ögon var ändå, att
de voro i Guds stad Jerusalem. De hade inte trott, innan de
kommo hit, att det kunde vara så ljuvt att vistas på de
ställen, där Jesus hade vandrat. Men det var att liksom
ständigt se honom för sina ögon, de påmindes jämt om
honom. Det låg en salighet över livet, såsom det måste ha
varit bland de skaror, som följde frälsaren, när han vandrade
på jorden, och övergåvo allt för att få leva av hans ord.
Allt hade slagit väl ut, om inte detta hade varit, att de
inte tycktes kunna leva i det Heliga landet. De tyckte, att
varje munfull luft, som de insögo, var full av gift. Vad var
Guds mening? Hade han fört dem till att se gryningen av
ett nytt, härligt liv endast och allenast för att låta dem dö?
Medan bönderna sutto med dessa tankar och dessa frågor,
reste sig helt hastigt skolmästarns Gertrud med ett högt utrop.
— Ser ni honom? frågade hon, under det att hon höll
sina blickar riktade söder ut i riktning mot Jerusalem och
samtidigt var så bestört, att hon måste hålla om stolstyret
för att inte falla.
Själva staden Jerusalem syntes inte från kolonien, därför
att några kullar lågo hindrande i vägen. Det är många,
som tro, att en av dessa kullar är det verkliga Golgata, och
att det är med orätt, som man anser, att det har legat på
den plats, där den heliga gravens kyrka nu reser sig.
Och nu såg Gertrud en gestalt stå på toppen till just den
kullen. Hon såg honom tydligt mot den månljusa himlen.
Det var en man, som bar en lång livklädnad, som hade en
törnekrona på sitt huvud och höll ett stort kors upprätt
bredvid sig.
Allt dalfolket blickade åt samma håll som hon och såg
samma syn. De flesta reste sig och skyndade fram till
balustraden för att se bättre, men några blevo stående, som om
synen alldeles hade överväldigat dem. Och det, som de sågo,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
