Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- I det heliga landet
- Förra avdelningen
- Korsbäraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KORSBÄRAREN.
Under alla de år, som den Gordonska kolonien hade
funnits i Jerusalem, hade varje dag på den heliga
stadens gator visat sig en man, som släpade på ett tungt
och klumpigt träkors. Han talade till ingen, och ingen talade
till honom. Ingen visste om mannen var en sinnesrubbad,
som hade fått den föreställningen, att han var Kristus, eller
om han endast var en fattig pilgrim, som fullgjorde en
botövning.
Den stackars korsbäraren sov om natten i en grotta borta
på Oljoberget. Varje morgon, när solen gick upp, steg han
ut på berget och såg ner på Jerusalem, som låg på
Sionshöjden mittemot honom. Han brukade överblicka staden
såsom en sökande, flyttande ögonen från hus till hus, från
kupol till kupol med ett ivrigt granskande, som om han
hade väntat, att någon stor förändring skulle ha inträffat
under natten. Äntligen, då han tycktes inse, att allt var sig
likt, drog han en djup suck. Han gick tillbaka in i sin grotta,
lyfte det stora korset på sina skuldror och satte på sitt
huvud en krans, sammanvriden av stickande törnen.
Så började han vandra utför berget, släpande sin tunga
börda mellan vingårdar och olivplanteringar, ända tills han
nådde den höga muren, som omgav Getsemane örtagård. Här
brukade han stanna utanför en låg port, lade ner korset på
marken och stödde sig mot dörrposten som för att vänta.
Gång på gång böjde han sig ner och lade ögat till
nyckelhålet för att se in i den lilla örtagården. Om han då såg
någon av franciskanerna, som vårdade Getsemane, röra sig
mellan de gamla olivträden och myrtenhäckarna, kom ett
spänt uttryck över hans ansikte, och han smålog i glad
förväntan. Men strax därpå skakade han på huvudet, han
tycktes ha kommit till klarhet om att den han sökte inte
skulle komma. Han lyfte åter upp korset och vandrade vidare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 20 20:31:55 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/jerusalm/0253.html
