- Project Runeberg -  Jerusalem /
198

Author: Selma Lagerlöf - Tema: The Holy Land
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Senare avdelningen - Gertrud

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

GERTRUD.



Det hade kommit något besynnerligt över Gertrud, något,
som hon inte kunde styra och behärska, något, som
växte och höll på att alldeles ta väldet över henne.

Det hade börjat i samma ögonblick, som hon hade fått
veta, att Ingmar hade svikit henne, och det bestod i en stark
fruktan för att få se Ingmar, för att plötsligen möta honom
på vägen eller i kyrkan eller annorstädes. Varför detta skulle
vara så förfärligt, visste hon inte, men hon kände, att det
var något, som hon inte kunde uthärda.

Gertrud hade helst velat stänga sig inne dag och natt för
att vara säker om att inte få se honom, men sådant var
omöjligt för en fattig flicka som hon. Hon måste gå ute
och arbeta i trädgården, hon var tvungen att flera gånger
om dagen vandra den långa vägen till beteshagen för att
mjölka korna, och hon blev ofta sänd till handelsboden
för att köpa socker och mjöl och allt annat, som behövdes
för hushållet.

När Gertrud kom ut på vägen, drog hon huvudduken
djupt ner över ansiktet, lyfte aldrig ögonen från marken och
skyndade framåt så raskt, som om hon hade jagats av
spöken. Så snart det var henne möjligt, sökte hon att vika
av från landsvägen och gå på små stigar, som letade sig
fram längs dikeskanter och åkerrenar, där hon trodde, att
hon inte var i så stor fara att möta Ingmar.

Men alltid var hon rädd. Det fanns ju inte ett ställe, där
hon inte var utsatt för att råka honom. Om hon rodde på
älven, kunde han vara där och flotta sitt timmer, och om
hon smöge sig undan djupt in i skogen, så kunde han komma
emot henne med yxan på axeln på väg till sitt arbete.

Och finge hon se honom, skulle det bli så oerhört svårt,
Det skulle hon inte kunna uthärda.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:31:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jerusalm/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free