Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Senare avdelningen - Auktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mor Stina reste på sig liksom för att skrika ut, att detta
inte kunde fortgå, utan måste avbrytas, men hon satte sig
åter.
— Jag får väl komma ihåg, att jag är ringa och
vanmäktig, suckade hon.
Det blev nu på en gång så stilla på gården, att mor Stina
måste se upp. Hon märkte, att tystnaden hade uppstått,
därför att Karin Ingmarsdotter hade kommit ut ur
boningshuset. Nu syntes det tydligt vad folk tänkte om Karin och
hennes handlingssätt, ty medan hon vandrade över gården,
veko människorna undan, ingen sträckte ut handen för att
hälsa på henne, utan alla stodo tysta och blickade ogillande
efter henne.
Karin såg tärd och trött ut. Hon gick mer framåtböjd än
vanligt. Ett par röda fläckar lyste på hennes kinder, och
hon såg lika plågad ut som på den tiden, då hon stred sin
strid med Eljas.
Karins ärende var att söka mor Stina och be henne
komma in i stugan.
— Jag har inte sett förrän nu, att mor Storm var här,
sade hon.
Skolmästarns hustru krusade en smula, men Karin
övervann henne genom att säga:
— Vi ville nog, att all gammal strid skulle vara glömd
nu, då vi ska fara vår väg.
Medan de vandrade över gården, prövade mor Stina på
att säga:
— Detta måtte vara en tung dag för Karin.
Karin suckade, men svarade inte.
— Jag vet inte hur Karin kan ha hjärta att sälja bort
allt det där gamla.
— Det är det man mest älskar, som först och främst
måste offras åt Herren, sade Karin.
— Folk tycker allt, att det är besynnerligt, började mor
Stina, men Karin avbröt henne:
— Herren skulle väl allt också tycka, att det vore
besynnerligt, om vi toge undan något av det, som är givet till honom.
Mor Stina bet sig i läppen och kom sig inte för att säga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
