Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Senare avdelningen - Auktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Persson. Förvaltaren gick genast in i huset, men Sven
Persson vandrade en stund omkring ute på gården och besåg
sakerna. Han kom då att gå förbi en liten gubbe med stort
skägg, vilken satt på samma brädhög, där mor Stina hade
tagit plats.
— Stark Ingmar vet väl inte, sade Sven Persson och
stannade framför gubben, om Ingmar Ingmarsson har
bestämt sig för att köpa det där timret, som jag har bjudit
honom.
— Han säger nej, svarade gubben, men jag undrar om
han inte snart börjar bli tvehågsen.
Med detsamma plirade gubben med ögonen och visade
bort på mor Stina, liksom för att beteckna för Sven Persson,
att det inte gick an att låta henne höra vad de talade om.
— Jag tycker, att det borde vara gott nog åt honom, sade
häradsdomarn. Jag bjuder inte ut sådana varor alla dar,
men detta gör jag för Stor Ingmars skull.
— Ja, det är sant, att det är ett gott anbud, sade gubben,
men han säger, att han redan har gjort opp köp på annat
håll.
— Jag undrar om han riktigt har betänkt vad det är, som
går ifrån honom, sade häradsdomarn och gick långsamt
vidare.
Allt hittills hade ingen av hemfolket visat sig på gården,
men nu fingo människorna plötsligen syn på Ingmar. Han
stod borta vid en vägg, alldeles orörlig och med ögonlocken
nästan slutna.
Flera gingo fram för att hälsa på honom, men då de
kommo honom närmare, avstodo de och vände om till sin
förra plats.
Ingmar var dödsblek, och alla, som sågo honom, förstodo,
att han kämpade med ett så stort lidande, att de inte vågade
tilltala honom.
Ingmar stod så stilla, att flera funnos, som alls inte lade
märke till honom. Men var och en, som hade fått ögonen
på honom, kunde sedan inte tänka på något annat. Det blev
ingenting av med den lustighet, som eljest var bruklig på
auktioner. Med Ingmar stående där, stödd mot väggen till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
