Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Senare avdelningen - Auktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då han får lägga sig till med en plog, som Stor Ingmar
själv har nyttjat."
Det samlades alltjämt flera människor omkring
auktionssakerna. Karlarna stodo och undrade över en del redskap,
vilka voro så gamla, att ingen visste vartill de hade använts.
Och några bland åskådarna voro så vanvördiga, att de
vågade skratta åt de gamla slädarna. Somliga av dessa voro
uråldriga, de voro praktfullt målade i rött och grönt, och
seldonen, som tillhörde dem, voro besatta med brokiga
garntofsar och vita snäckor.
Åter tyckte mor Stina, att hon såg de gamla
Ingmarssönerna komma åkande med långsam fart i dessa gamla
slädar. De körde bort på gillen, eller de kommo hem från
bröllop med en brud bredvid sig. "Det blir mycket gott folk,
som flyttar från socknen nu", tänkte hon. Ty hon kände det,
som om alla dessa gamla hade bott kvar på gården ända
till denna dag, då deras verktyg och åkdon förskingrades.
"Jag undrar var Ingmar håller till och hur han har det",
tänkte hon. "När det känns så svårt för mig, hur ska det
inte kännas för honom!"
Det var en så utmärkt vacker dag, att auktionisten föreslog
att flytta allt, som skulle säljas, ut på gården för att slippa
trängseln inne i rummen. Pigor och drängar kommo
därför utbärande med kistor och skrin, målade med tulpaner
och rosor. En del av dessa hade stått i ostörd fred i
klädkammaren i många hundra år. Man bar också ut
silverkannor och gammaldags kopparkittlar, spinnrockar och
kardor, sängkläder och allt slags egendomlig vävredskap.
Omkring allt detta samlade sig bondkvinnorna, lyfte upp
det och vände på det.
Mor Stina hade inte ämnat köpa något, men hon kom
ihåg, att här skulle finnas en vävstol, på vilken kunde vävas
den finaste dräll, och hon gick närmare för att se på den.
Men just då hon närmade sig, kom en piga ut med ett par
ofantliga gamla biblar. De voro så tunga med sina beslag
och skinnpärmar, att hon knappt kunde lyfta dem båda.
Mor Stina blev så häpen, som om hon hade fått ett slag
i ansiktet, och vände om till sin plats. Hon förstod nog, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
