- Project Runeberg -  Jerusalem /
174

Author: Selma Lagerlöf - Tema: The Holy Land
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Senare avdelningen - På Ingmarsgården

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

PÅ INGMARSGÅRDEN.



Nästa dag var en lördag. Då var kyrkoherden ute och
åkte sent på kvällen i svårt yrväder. Han kom från en
sjuk långt norr ut på storskogen och arbetade sig mödosamt
hemåt. Hästen sjönk djupt i drivorna, släden var gång på
gång nära att välta, både prästen och drängen måste ofta
stiga ur för att trampa upp väg. Det var inte särdeles mörkt.
Månen tågade fram stor och helrund bakom snömolnen, och
månskenet lyste upp dem så mycket, att de hade tagit en
ljust grå färg. Då prästen blickade uppåt, såg han
snöflingorna virvla och flyga, fyllande hela luften med små
vita punkter.

De resande hade inte lika svårt att komma fram överallt.
Det fanns små sträckor av vägen, där intet av all den
nervräkande snön hade blivit kvarliggande. Där gick det
lätt undan på släta isgatan. På andra ställen låg snön hög,
men lös och jämn. Där var det inte heller någon svårighet.
Det bekymmersamma var att komma fram, där vinden hade
packat ihop snön i drivor så höga, att man inte kunde se
över dem. Då måste man köra ner från vägen och söka sig
fram på åkrar och gärden med fara att välta i ett dike eller
att få hästen spetsad på en gärdsgårdsstör.

Både kyrkoherden och hans dräng talade med största oro
om den stora drivan, som under alla svåra yrväder brukade
torna upp sig utmed ett högt gammalt plank, alldeles i närheten
av Ingmarsgården.

— Kommer vi bara genom den, så är vi så gott som
hemma, sade de.

Kyrkoherden tänkte på hur ofta han hade bett Stor Ingmar
flytta bort det höga planket, som gjorde, att snön trängde
ihop sig just där. Men det hade aldrig lett till något. Och
på samma sätt var det än i dag. Om också allt annat bleve

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:31:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jerusalm/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free