Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Senare avdelningen - Hellgums brev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det vore av sand. Och när hon mötte människor, tänkte hon
på hur helvetets odjur skulle jaga och uppsluka dem.
"Se där är skolmästarns Gertrud", tänkte hon, då hon
mötte en vacker flicka på vägen. "Hennes ögon lyser och
glittrar som solblink på snön. Hon är väl så glad, därför
att hon till hösten ska fira bröllop med unge Ingmar
Ingmarsson. Jag ser, att hon bär en bunt garn under armen.
Hon tänker nog väva sig sängomhängen och dukar till sitt
eget hem. Men innan den väven är färdig, ska förgörelsen
vara över oss."
Gumman kastade mörka blickar omkring sig, när hon
vandrade genom kyrkbyn, som hade växt och utvecklat sig
till en rent otänkbar härlighet. Men alla dessa vita och gula
hus, som voro brädfodrade och hade höga fönster, skulle
falla, likasom hennes fattiga stuga, där fönstren voro som
gluggar och där mossan stack fram mellan stockarna.
Mitt i byn stannade hon och stötte käppen hårt i marken.
Det kom en häftig vrede över henne.
— Ja, ja, ropade hon med så hög röst, att människor, som
voro ute, stannade och sågo sig om. Ja, ja, i alla dessa hus
bor sådana, som har förkastat Kristi evangelium och håller
sig till fiendens evangelium. Varför hörde de inte kallelsen,
varför vände de inte åter från sin synd? Det är därför, som
vi alla måste förgås. Guds hand slår hårt. Guds hand slår
den rättfärdige och den orättfärdige med samma straffdom.
När gumman hade kommit över älven, upphanns hon av
några flera Hellgumianer. Det var gamle korpral Fält och
Kolås Gunnar och hans hustru, Brita Ingmarsdotter. Kort
därefter kommo också Hök Matts Eriksson och hans son
Gabriel och nämndemans Gunhild.
Det var en mycket vacker och glad anblick, då alla dessa
i sina brokiga sockendräkter kommo vandrande på den vita
snövägen. Men Eva Gunnarsdotter tänkte endast på att de
voro som fångar, vilka fördes till avrättsplatsen, som djur,
vilka drevos till slaktbänken.
Alla Hellgumianerna sågo mycket betryckta ut. De gingo
och blickade neråt som tyngda av en bitter börda av
missmod. De hade alla väntat, att salighetens rike skulle snabbt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
