Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- I Dalarne
- Senare avdelningen
- L'Univers' undergång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då ropade en grov, stark röst över till ångaren.
— Rädda passagerarna! Sätt ut båtarna!
Åter blev det tyst. Åter lyssnade gossen efter nödrop.
Då hördes rösten på stort, stort avstånd.
— Bed till Gud! Ni är förlorade!
I detsamma kom en gammal matros fram till kaptenen.
— Vi har en stor läcka midskepps, vi går till botten, sade
han stilla och högtidligt.
*
I samma ögonblick nästan, som man ombord på ångaren
hade lärt känna farans vidd, visade sig en liten dam ute på
däck.
Hon hade kommit uppför trappan från första klassens
hytter med fasta, bestämda steg. Hon var alldeles
färdigklädd, och hattbanden voro knutna under hakan i en prydlig
rosett.
Hon var en liten gumma med grått, burrigt hår, runda
uggleögon och rödfnasig hy.
Under den korta tid, som resan hade varat, hade hon hunnit
att göra bekantskap med alla ombord. Alla visste, att hon
hette miss Hoggs, och till alla människor, såväl sjömän som
passagerare, hade hon sagt, att hon aldrig var rädd. Hon
hade sagt, att hon inte visste varför hon skulle vara rädd.
Hon skulle ju ändå dö en gång. Hon brydde sig inte om,
ifall det skedde förr eller senare.
Hon var inte rädd nu heller, hon hade endast skyndat upp
på däck för att se om där försiggick något intressant eller
uppskakande.
Den första syn, som mötte henne, var ett par sjömän, som
rusade förbi med vilda, förskrämda ansikten. Uppassarna
kommo springande halvklädda för att bege sig ner i hytterna
och kalla passagerarna upp på däck. En gammal matros
kom lastad med en hel packe räddningsbälten, som han
vräkte ut i en hög. En liten kajutvakt satt i sin skjorta i ett
hörn och grät och ropade, att han måste dö.
Kaptenen såg hon högt uppe på kommandobryggan och
hörde hans order:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 20 20:31:55 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/jerusalm/0149.html
