Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Förra avdelningen - Den nya vägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
två stora häggar, som voro fulla av utsprickande blad,
sträckte sina grenar fram över henne.
Ingmar blev stående stilla i förvåning över att allt var
så ljuvligt och fridfullt här nere. Än en gång mildrades
den upphetsning, vari han befann sig. Gertrud hade inte
ännu sett honom, han stängde grinden sakta och gick fram
emot henne.
Men när Ingmar kom närmare, stannade han än en gång
och såg häpen på Gertrud. När han skildes från henne, var
hon inte stort mer än ett barn, men på detta enda år, som
han inte hade sett henne, hade hon blivit en stolt, högvuxen
jungfru. Gertrud var nu lång och smärt och fullt utbildad.
Huvudet satt vackert på den fina halsen, hyn var dunvit
och övergick fagert till friskt rött på kinderna. Ögonen hade
blivit djupa och längtande, och uttrycket i hela ansiktet
hade från att vara lekfullt och muntert övergått till allvar
och mild trånad.
När Ingmar såg Gertrud sådan, kände han sitt hjärta fyllas
av en stor ljuvhet, det blev stilla och högtidligt inom honom,
som om det hade varit en stor helgdag. Det var så vackert,
det, som han kände, att han hade velat falla på knä och
tacka Gud.
Men när Gertrud såg Ingmar, lade sig en plötslig stelhet
över hennes drag, och ögonbrynen drogo sig samman, så att
det mittemellan dem uppkom en liten grund rynka.
Ingmars tankar gingo den dagen snabbare än vanligt. Han
såg genast, att Gertrud inte tyckte om, att han kom, och
det skar igenom honom som ett skarpt hugg. "De vill ta
henne ifrån dig", tänkte han. "De har redan tagit henne
ifrån dig."
Helgdagsfriden var borta, och den förra upphetsningen
och oron kom tillbaka. Utan all inledning frågade han
Gertrud om det var sant, att hon ämnade sluta sig till
Hellgum och hans anhängare. Gertrud svarade, att det var
så. Ingmar frågade om hon hade betänkt, att Hellgumianerna
inte skulle tillåta henne att umgås med andra än liktänkande.
Gertrud svarade stilla, att hon hade betänkt detta.
— Har du fått lov av din far och mor? frågade Ingmar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
