- Project Runeberg -  Jerusalem /
132

Author: Selma Lagerlöf - Tema: The Holy Land
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Förra avdelningen - Den nya vägen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ville följa Guds kallelse, måste man ju tro, att de voro
ogudaktiga.

Halvor föll nu in:

— Det är ju obegripligt viktigt med barnen och vad de
får för uppfostran.

— Storm har uppfostrat hela socken och dig med, Halvor.

— Men han har då inte lärt oss att föra ett rätt leverne,
sade Karin.

— Det tänker jag du, Karin, alltid har försökt.

— Jag ska säga dig, Ingmar, hur det är att leva efter den
gamla läran. Det är som att gå på en rund stock: ena
stunden står man, och andra stunden faller man. Men om
jag låter mina medkristna ta mig i händerna och stödja
mig, så kan jag gå rättfärdighetens smala väg utan att falla.

— Ja, sade Ingmar, men då är det ingen konst heller.

— Svårt är det ändå, men det är inte längre omöjligt.

— Men hur var det nu med skolmästarns? frågade
Ingmar.

— Jo, de, som hörde oss till, tog barnen ur skolan. Vi
vill inte, att barnen ska höra något av den gamla läran.

— Men vad sa då skolmästarn?

— Han sa, att det var lag, att barnen skulle gå i skolan.

— Jag tänker så med, jag.

— Så sände han fjärdingsman till Israel Tomassons och
till Krister Larssons och hämtade barnen.

— Och nu är ni ovänner med Storms?

— Vi håller oss bara till varandra, vi.

— Ni är nog ovänner med alla människor.

— Vi håller oss fjärran från dem, som bara vill locka
till synd.

Ju längre de tre talade samman, dess mer sänkte de
rösterna. De voro alla mycket ängsliga för varje ord, som
fälldes. Det syntes dem, att samtalet tog en bedrövlig
riktning.

— Men från Gertrud kan jag hälsa dig, sade Karin. Hon
försökte att slå an en gladare ton. Hellgum har talat mycket
med henne i vinter, han säger, att hon nu i afton vill sluta
sig till oss.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:31:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jerusalm/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free