Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Förra avdelningen - Den nya vägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ingmar svor till och reste sig.
— Ja, om du håller på att prata på det här sättet, kan
det väl hända, att det går så, sade han. Jag tycker du borde
veta, att det inte kan gagna dig att reta opp mig mot de
mina och mot Hellgum, som är den yppersta man jag har
råkat.
Härmed fick Ingmar gubben att tiga. Om en stund gick
Stark Ingmar från arbetet. Han ville gå ner till kyrkbyn
och tala med sin vän korpral Fält. Han hade inte
samspråkat med någon klok människa på långan tid, sade han.
Ingmar var glad, att han gick. Det är visst alltid så, då
man har varit länge borta, att man intet obehagligt vill
höra, utan bara önskar, att allt ska vara ljuvligt och lätt
och fröjderikt omkring en.
Nästa dag kom Ingmar till sågen klockan fem på
morgonen. Stark Ingmar var där före honom.
— I dag får du råka Hellgum, sade gubben. Han och
Anna Lisa kom sent i går kväll. Jag tror, att de har skyndat
hem från de stora gästabuden för att omvända dig.
— Jaså, du börjar nu igen, sade Ingmar. Gubbens tal
hade ljudit för hans öron hela natten. Han kunde inte låta
bli att grubbla över vem som hade rätt. Men nu ville han
inte höra mera ont om sina närmaste.
Stark Ingmar var tyst en stund, så började han småskratta.
— Vad skrattar du nu åt? sade Ingmar. Han stod just
och skulle dra från dammluckan för att sätta sågen i gång.
— Å, det är åt skolmästarns Gertrud.
— Vad är det med henne?
— Jo, de sa i går där nere i byn, att hon var den enda,
som hade någon makt över Hellgum.
— Vad har Gertrud att göra med Hellgum?
Ingmar drog inte upp dammluckan, för om sågen hade
kommit i gång, skulle han ingenting ha kunnat höra. Gubben
såg prövande på honom. Ingmar log en smula.
— Du vet nog att ställa det så, att du får det, som du
vill, sade han.
— Det var den där tokan, Gunhild, nämndeman Lars
Clementssons dotter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
