Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Förra avdelningen - Den nya vägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom en eftermiddag, när de sutto på var sin stock och åto
sin aftonvardssmörgås.
— Ja, det vete Gud, att jag gör, sade gubben. Jag ville
helst, att jag aldrig hade kommit hem.
— Vad är det, som är galet här hemma? frågade Ingmar.
— Frågar du det! svarade Stark Ingmar. Jag tänkte, att
du visste likaväl som jag, att det har gått på tok med
Hellgum.
Ingmar svarade, att han tvärtom hade hört, att Hellgum
hade blivit en storkarl.
— Ja, han har blivit en sådan storkarl, att han har vänt
opp och ner på hela socken.
Ingmar tänkte på hur märkvärdigt det var, att Stark
Ingmar aldrig visade spår av kärlek för sin egen släkt. Han
brydde sig endast om Ingmarsgården och Ingmarssönerna.
Nu var det Ingmar, som måste ta svärsonen i försvar.
— Jag tycker, att det är en god lära, sade Ingmar.
— Jaså, det tycker du, sade gubben och såg bistert på
honom. Tror du, att Stor Ingmar också skulle ha tyckt det?
Ingmar svarade, att fadern nog skulle ha velat vara med
om att föra ett rättfärdigt liv.
— Du menar väl, att Stor Ingmar skulle ha gått med på
att kalla alla för djävlar och antikrister, som inte hör till
samfundet, och att han skulle ha nekat att umgås med
gamla vänner, därför att de behöll sin egen tro?
— Inte tror jag, att sådant folk som Hellgum och Halvor
och Karin bär sig så åt, sade Ingmar.
— Du kan försöka att sätta dig opp emot dem, så får
du höra vad du går för.
Ingmar skar stora stycken av smörgåsen och stoppade
munnen full med bröd. Det var förtretligt, att Stark Ingmar
skulle vara i så dåligt humör.
— Håhå jaja, sade gubben om en stund, så kan det gå!
Här sitter du, som är son till Stor Ingmar, och har
ingenting att säga till om. Men min Anna Lisa och hennes man,
de lever bland storfolket. De bästa i socken krusar och
bugar för dem, och de går var dag från gästabud till
gästabud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
