- Project Runeberg -  Jerusalem /
121

Author: Selma Lagerlöf - Tema: The Holy Land
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Förra avdelningen - Den nya vägen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

DEN NYA VÄGEN.



Det var nästa vår strax efter snösmältningen. Ingmar och
Stark Ingmar hade just kommit ner till bygden för att
sätta sågen i gång. Hela vintern hade de legat uppe i skogen
och arbetat med kolning och timmerhuggning, och när
Ingmar kom ner till slättlandet, tyckte han, att han kände
sig som en björn, vilken nyss har krupit ut ur idet. Kunde
knappt vänja sig vid att se solen lysa på den öppna
himlen, utan gick och blinkade med ögonen, som om de
inte tålde ljuset. Han hade det också svårt med bullret från
forsen och med människorösterna, och han kände riktig pina
vid allt larmet, som brusade honom om öronen nere vid
gården. På samma gång var han oerhört glad åt allt detta.
Gud ska veta, att han inte visade det i sätt och gång, men
den våren kände han sig lika ung som de nya skotten på
björkarna.

Det kan ingen säga hur väl det smakade honom att sova
i bäddad säng och att äta ordentligt lagad mat.

Och så att vara hemma hos Karin, som pysslade om
honom ömmare än en mor! Hon hade låtit sy nya kläder
åt honom, och rätt som det var, kom hon ut från köket och
stack till honom en godbit, som om han hade varit en liten
pojke.

Och allt det märkliga, som hade hänt, medan han hade
gått uppe i skogen! Ingmar hade bara hört några obestämda
rykten om Hellgums lära. Men att nu höra Karin och Halvor
tala om hur lyckliga de var och hur de och deras vänner
sökte hjälpa varandra att gå Guds vägar, det var rent
vackert.

— Vi väntar nu säkert, att du går med oss, sade Karin.

Ingmar svarade, att han hade god lust, men först måste
han dock betänka sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:31:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jerusalm/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free