Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Förra avdelningen - Hellgum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varandra, ty den ene brodern missbrukar inte den andres
godhet och nedtrampar honom inte i hans ödmjukhet.
När Halvor alltjämt teg, fortfor Hellgum övertalande:
— Det vet du väl, Halvor, att den, som vill göra något
stort, han går i förbund med andra människor och tar hjälp
av dem. Inte kunde du vara ensam om att sköta den här
gården. Och om du ville anlägga ett bruk, så skulle du
skaffa dig många bolagsmän, och tänk, om du ville bygga
en järnväg, så många du då finge ta till hjälp!
Men se, det svåraste av allt, det är att leva ett kristet liv,
och det vill du genomföra på egen hand utan hjälp. Eller
också kanske du aldrig försöker, ty du vet på förhand, att
det inte går.
De enda, som är inne på en rätt väg, det är jag och de,
som håller med mig där ute i Chicago. Den församlingen är
det rätta, heliga Jerusalem, som är nederkommet av
himmelen. Och du ska veta detta därav, att andens gåvor, som
tilldelades de första kristna, de sänker sig också över oss.
Ty somliga av oss hör Guds röst, och andra profeterar, och
andra botar sjuka — — —
— Kan du bota sjuka? avbröt Halvor hastigt.
— Ja, sade Hellgum, jag kan bota dem, som tror på mig.
— Det är allt svårt att tro något annat än det, som man
har fått lära som barn, sade Halvor eftertänksamt.
— Jag vet dock visserligen, Halvor, att du rätt snart ska
hjälpa till med att bygga upp det nya Jerusalem, sade
Hellgum.
Det blev nu tyst. Strax därefter hörde Karin, att Hellgum
sade farväl.
Om en stund kom Halvor in till Karin. När han såg henne
sitta vid det öppna fönstret, sade han:
— Nu har du visst hört allt, vad Hellgum har talat.
— Ja, svarade hustrun.
— Hörde du, att han sa, att han kunde bota den, som
tror på honom?
Karin rodnade en smula. Hon hade tyckt bättre om
Hellgums lära än om allt annat, som hon hade hört denna
sommar. Det låg något av sunt praktiskt förstånd däri, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
