Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- I Dalarne
- Förra avdelningen
- Hellgum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han gick sin väg småleende. Birger Larsson begav sig
in i smedjan, rev sig i håret, som var styvt och gult som
mässing, och började åter arbeta.
Men främlingens fråga följde honom under flera dagar.
Vad var nu detta för en sak att spörja om? "Det ligger
något under det här, som jag inte förstår", tänkte han.
*
Det var dagen efter den, då främlingen hade talat med
Birger Larsson, och det var nere i kyrkbyn i Tims Halvors
gamla handelsbod, som han efter sitt giftermål med Karin
hade lämnat till sin svåger, Kolås Gunnar.
Gunnar var bortrest, och under tiden stod hans hustru,
Brita Ingmarsdotter, i boden och skötte handeln.
Brita stod bakom disken vacker och ståtlig. Både namn
och utseende hade hon tagit i arv efter sin mor, Stor Ingmars
vackra hustru. En så vacker flicka som Brita hade aldrig
förr vuxit upp på Ingmarsgården.
Var nu inte Brita lik gammalfolket till det yttre, så var
hon dock lika rättrådig och noggrann som någon annan
i hennes släkt.
När Gunnar var borta, skötte Brita handeln på sitt eget
sätt. Om gamle korpral Fält kom försupen och darrhänt
och begärde en flaska öl, sade Brita tvärt nej, och när den
fattiga Kolbjörns Lena ville köpa en vacker brosch, sände
Brita hem henne med ett par kilo rågmjöl.
Inga barn vågade sig in i boden, när Brita regerade där,
för att ödsla bort sina fattiga slantar på russin och
karameller. Bondhustrun, som hade gått dit för att köpa av de
lätta, tunna köpstadstygerna, blev hemskickad av Brita för
att väva hållbart och dugande tyg i egen vävstol.
Denna dag hade inte Brita många kunder. Hon satt ensam
långa timmar. Då sjönk hon samman, stirrade långt
framför sig, medan förtvivlan brann i ögonen.
Äntligen steg hon upp, sökte fram ett rep, flyttade
trappstegen ur boden in i bodkammaren och gjorde i ordning en
snara i en krok i taket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 20 20:31:55 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/jerusalm/0109.html
