Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Förra avdelningen - Den vilda jakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gertrud tyckte bra om både Gabriel och Bertil, men vad
Ingmar angick, kunde hon aldrig bli riktigt klok på vad
hon kände för honom. Hon höll av honom, därför att han
lärde henne läxorna och var henne lydig som en slav, men
hon kunde också bli alldeles uttröttad på honom, därför att
han var tafatt och långsam och inte förstod sig på att leka.
Hon måste nog beundra honom, därför att han var flitig och
läraktig, men däremellan kände hon ett djupt förakt för
honom, därför att han aldrig riktigt kunde visa vad han
dugde till.
Gertrud hade alltid huvudet fullt av lustiga fantasier och
drömmar, som hon anförtrodde Ingmar. Var han nu borta
ett par dagar, blev hon orolig och tyckte, att hon ingen hade
att tala med. Men när han kom tillbaka, visste hon inte rätt
vad hon hade längtat efter.
Flickan tog aldrig minsta hänsyn till att Ingmar var rik
och av den bästa ätten i socknen, hon behandlade honom
snarare, som om han vore en smula ringare än hon. Men
när hon fick höra, att han hade blivit fattig, började hon
gråta, och när han sade henne, att han inte tänkte på att
vinna tillbaka gården, utan ville bli skolmästare, blev hon så
ond, att hon knappt kunde styra sig.
Gud vet vad allt hon hade drömt, att han skulle nå upp till!
Barnen hos skolmästarns fingo en mycket allvarsam
uppfostran. De höllos träget vid arbetet och hade sällan någon
förströelse. Häri skedde dock någon ändring den våren, då
Storm upphörde att predika i missionshuset. Då sade mor
Stina stundom till honom:
— Nu, Storm, får vi lov att låta de unga vara unga.
Tänk på dig och mig! När vi var sjutton år, dansade vi
många nätter från solnedgång till daggryning.
En lördagskväll, då unge Hök Gabriel Mattsson och
nämndemans Gunhild hade kommit på besök, blev det till
och med dans i skolhuset.
Gertrud blev yr och vild av glädje över att få dansa, men
Ingmar ville inte vara med. Han tog en bok och satte sig
i pinnsoffan borta under fönstret. Gertrud kom gång på gång
fram till honom för att locka honom från boken, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
