Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Förra avdelningen - Karin Ingmarsdotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så gammal som han, låg jag i kolarkojan hela vintern
igenom.
Karin kunde inte förmå honom att ändra mening, utan
måste nöja sig med att Ingmar gick kvar hemma.
Eljas Elof började nu visa sig mån om att vinna Ingmar.
Framför allt tog han honom gärna med sig, när han for
bort. Gossen följde ovilligt. Han ville inte vara med om
svågerns supgillen. Då svor denne på att han inte skulle fara
längre än till kyrkan eller handelsboden, men hade han väl
Ingmar uppe i kärran, reste han långa vägar med honom
ner till smederna vid Bergsåna bruk eller till
gästgivargården i Karmsund.
Karin var glad åt att mannen tog gossen med sig. Hon
tyckte det var en säkerhet för att han inte skulle bli liggande
i ett dike vid landsvägen eller köra ihjäl hästen.
En gång, då Eljas kom hem klockan åtta på morgonen,
satt Ingmar och sov bredvid honom i kärran.
— Kom och ta reda på honom, och bär in honom!
ropade Eljas till Karin. Gosstackarn har druckit sig full.
Han kan inte gå in själv.
Karin blev så bestört, att hon liksom sjönk ihop. Hon
måste sätta sig ner på trappsteget ett ögonblick, innan hon
kunde bära in Ingmar.
När hon lyfte upp honom, såg hon, att han inte sov, men
han var kall och sanslös som en död. Karin tog honom i sina
armar och bar in honom i lillkammaren. Där stängde hon
sig inne med honom och försökte få liv i honom.
Om en stund kom hon ut i storstugan, där Eljas satt och
åt frukost. Karin gick tätt inpå honom och lade handen på
hans skuldra.
— Det är bäst, att du gör dig ett gott mål, sade hon, för
om du har supit ihjäl min bror, lär du allt få sämre kost
än här på Ingmarsgården.
— Å, så du kan prata, sade mannen, inte kan han må
så illa av litet brännvin.
— Men det är ändå, som jag säger, sade Karin, och hon
klämde sina hårda, magra fingrar in i karlens skuldra. Dör
han, så nog ska du få dina tjugu år på fästning, du Eljas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
