Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Förra avdelningen - Hos skolmästarns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bra dålig, då min egen skollärare, en man, som bara är en
självlärd bonde, tror, att han predikar bättre än jag."
Men skolmästarn teg inte, utan fortfor att tala om allt,
som måste göras för att skydda hjorden, innan vargarna
föllo över den.
— Men jag har inte sett till några vargar, sade prästen.
— Jag vet, att de är på väg, sade Storm.
— Och det är ni, Storm, som öppnar dörren för dem.
Han reste på sig där han satt i länstolen. Skolmästarns
ord hade retat honom. Han blev röd i ansiktet och återtog
något av sin värdighet.
— Kära Storm, låt oss inte tala mer om den här saken!
sade han.
Han vände sig till husmodern och började skämta med
henne om den granna bruden hon sist hade klätt, ty mor
Stina var brudsäta i den socknen. Men bondkvinnan förstod
all den förfärliga sorg över hans egen oförmåga, som var
väckt inom honom. Hon grät av medlidande och kunde inte
svara för tårarnas skull, så att kyrkoherden fick tala nästan
ensam.
Hela tiden tänkte kyrkoherden: "Ack, ack, att jag hade
kvar min ungdoms kraft och förmåga! Då hade jag
ögonblickligen kunnat överbevisa den här bonden om hur illa
han handlar."
Med ens vände han sig på nytt till skollärarn.
— Hur har Storm fått pengar?
— Vi har bildat ett bolag, sade Storm, och han nämnde
några av bönderna, som hade lovat hjälpa honom, för att
visa, att det var sådana karlar, som inte ville skada kyrkan
eller prästen.
— Är Ingmar Ingmarsson också med? sade prästen. Det
var, som om detta hade varit ett nytt dråpslag. Lika visst,
som jag har litat på Storm, lika säker har jag varit på
Ingmar Ingmarsson.
Men han sade intet mer om saken just då, utan vände sig
till husmodern och pratade. Han märkte nog, att hon grät,
men han låtsade inte därom.
Så om ett ögonblick var han åter över skolmästarn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
