Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Förra avdelningen - Hos skolmästarns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fyrkantiga små träklotsar och annat sådant
småplock.
En lång stund hade hon fått leka i ro för sig själv, varken
far eller mor hade stört henne. Hon satt på golvet och
ordnade och byggde med sina trästumpar och glasbitar, hade
mycket bråttom och var rädd att bli påmind om läxor och
arbete. Nej då, så väl det var! Det såg inte ut, som om
det skulle bli något av med att räkna extra för far i kväll.
Hon hade stort arbete för handen, hon, där borta i sin
vrå. Höll på med ingenting mindre än att skapa till en hel
socken. Hela hemsocknen skulle hon bygga upp med både
kyrka och skolhus. Älven och bron skulle vara med, de
också, hon ville göra det riktigt fullständigt.
Hon hade redan hunnit med en god del. Hela den vida
bergkransen, som gick runtom socknen, var rest av små och
stora stenar. I alla klyftor hade hon planterat skog av små
grankvistar, och med två spetsiga stenar hade hon rest
Klackberget och Olofshättan, som stodo mittemot varandra
på ömse sidor om älven och överskådade hela dalbottnen.
Den runda dalen mellan bergen hade blivit täckt med
jord ur en av mors blomkrukor, och så långt var allt rätt,
men hon hade inte kunnat få den grönskande och odlad,
som den borde vara. Så tröstade hon sig med att detta kunde
tänkas vara på våren, innan gräs och säd hade kommit upp.
Dalälven, som flöt bred och präktig genom socknen, hade
hon däremot kunnat lägga ut riktigt tydligt med en lång,
smal glasbit, och den gungande flottbron, som förband
socknens båda delar, låg för länge sedan och sam på
älvvattnet.
De avlägsnare gårdarna och byarna hade hon också redan
märkt ut med röda tegelstensbitar. Långt uppe i norr mitt
bland åkrar och ängar låg Ingmarsgården, men Kolåsens
by låg rätt i öster uppe på bergssluttningen, och Bergsåna
bruk befann sig längst i söder, där älven med forsar och
fall bröt sig ut ur dalen och trängde fram genom ringberget.
Hon var egentligen färdig med allt det yttre.
Landsvägarna löpte väl sandade och grusade mellan gårdarna och
utmed älvstranden. Träddungar voro utplanterade här och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
