Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Inledning - Ingmarssönerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han var en stor, grann karl, rörde sig lätt och var som
av en helt annan människoätt än Ingmar och hans mor, som
voro fula, med sömniga ansikten och tunga kroppar. Men
han hade stor vördnad för gammalfolket i Ingmarsgården
och skulle gärna ha bytt bort sitt vackra utseende för att
se ut som Ingmar och vara en av Ingmarssönerna. Han hade
alltid tagit Ingmars parti mot sin dotter och blev lätt om
hjärtat vid att bli så väl mottagen.
Om en stund, då mor Märta kom in med kaffet, började
han framföra sitt ärende.
— Jag tänkte, sade han och harskade sig, jag tänkte tala
om hur vi ämnade ställa för Brita.
Koppen, som mor Märta höll i handen, darrade en smula,
så att teskeden skramlade på fatet. Sedan blev det ängslande
tyst.
— Vi har tänkt, att det blir bäst, att hon far över till
Amerika.
Han höll upp än en gång. Det var samma tystnad. Han
suckade över de här svåråtkomliga människorna.
— Det är redan biljett köpt åt henne.
— Hon kommer väl hem först? sade Ingmar.
— Nej, vad skulle hon hemma att göra?
Ingmar blev tyst på nytt. Han satt med ögonlocken nästan
slutna och var så stilla som en sovande. I hans ställe började
nu mor Märta göra frågor.
— Hon ska väl ha kläder?
— Det är allt i ordning, det står en kista packad hos
köpman Lövberg, där vi tar in, när vi är i staden.
— Och riksdagsmansmoran far inte in och möter henne?
— Ja, hon ville nog fara, men jag säger, att det är bättre
att slippa råkas.
— Det kan så vara, det.
— Det ligger biljett och pengar och väntar henne hos
Lövbergs, så hon får allt, vad hon behöver.
— Jag tyckte Ingmar skulle veta’t, så att han inte mer
behöver lägga sig den här saken på hjärtat, sade
riksdagsmannen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
