Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Inledning - Ingmarssönerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var inte svårt att se vad han hade för yrke, ty han hade
en lång rödfärgsborste på axeln och var nerstänkt av
färgfläckar alltifrån mössan och ända ut på skospetsen. Han såg
sig ofta omkring, såsom vandrande rödfärgare bruka, för
att finna en gård, som var omålad, eller en, där färgen var
urblekt och avregnad. Han tyckte sig se än en, än en annan,
som passade honom, men hade svårt att bestämma sig.
Äntligen kom han upp på en liten kulle och fick syn på
Ingmarsgården, som låg stor och väldig nere på platta
dalbottnen.
— Å, herregud! sade han högt och tvärstannade i sin
glädje. Boningshuset har inte varit målat på hundra år, det
är ju svart av ålder, och uthusen har aldrig sett färg. Och
en sådan mängd byggnader! utbrast han. Här har jag arbete
ända till hösten.
Han hade inte gått långt, så varseblev han en karl, som
gick och plöjde. "Se där är en bonde, som är bosatt här
och känner till trakten", tänkte rödfärgaren, "av honom
kan jag få veta vad jag behöver veta om gården där borta."
Han vek av från vägen, gick in på trädet och frågade Ingmar
vad det var för en stor gård och om han trodde, att de
skulle vilja låta rödfärga där.
Ingmar Ingmarsson ryckte till och såg på karlen, som
hade han varit en gast. "Jag menar, att det är en
rödfärgare", tänkte han, "och han kommer just nu!" Han blev
alldeles förbluffad och kunde inte komma sig för med att
svara.
Han kom så tydligt ihåg, att var gång någon hade sagt
till fadern: "Ni skulle allt låta rödfärga det där stora,
stygga huset ert, fader Ingmar", hade alltid gubben svarat,
att det skulle han göra, det året, då Lill Ingmar gifte sig.
Rödfärgaren frågade än en gång och än en gång, men
Ingmar stod tyst, som om han inte hade förstått.
"Har de nu blivit färdiga med svaret där oppe i
himmelen?" undrade han. "Är det här bud från far, att han vill,
att jag ska gifta mig i år?"
Han var så slagen av tanken, att han utan vidare lovade
karlen, att han skulle få arbete hos honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
