Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Inledning - Ingmarssönerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gården, och den äldste av dem är ända från hedenhös." —
"Ja, men jag ville allt tala ett par ord med er ensam."
Så ser far sig om och tänker på om han ska gå in i
lill-kammaren, men eftersom det bara är jag, så går han ut
i köket. Där sätter far sig på spishällen och jag på
huggkubben. "Det är en bra gård, som ni har här, far", säger
jag. — "Den är bra nog", säger far. "Hur står det till
hemma på Ingmarsgården?" — "Där går det bra", säger
jag, "förra året fick vi tolv riksdaler för ett skeppund hö." —
"Är det möjligt?" säger far. "Du är väl inte kommen hit
för att göra narr av mig, Lill Ingmar."
"Men med mig går det dåligt", säger jag, "Ständigt får
jag höra, att ni, far, var vis som Vår Herre själv, men mig
frågar ingen efter." — "Har du inte kommit in i
kommunalnämnden?" frågar nu gubben. — "Varken i skolrådet eller
i kyrkorådet eller i nämnden." — "Vad har du då gjort för
ont, Lill Ingmar?" — "Å, de säger, att den, som ska ställa
för andra, han ska först visa, att han kan ställa bra för
sig själv."
Så tänker jag, att gubben slår ner ögonen och sitter tyst
och funderar. "Du ska laga, att du blir gift, Ingmar, och får
en bra hustru", säger han nog om en stund. — "Men det
är just det jag inte kan bli, far", svarar jag. "Det finns
inte en så fattig bonde i socken, att han vill ge mig sin
dotter." — "Tala nu om ordentligt, Lill Ingmar, hur det
hänger ihop allt det här!" säger far, och han blir så mild
i rösten.
"Jo, ser ni, far, för fyra år sen, samma år jag kom till
gården, friade jag till Brita i Bergskog." — "Låt mig se",
säger far, "bor det någon av vår släkt i Bergskog?" Han
har liksom förlorat minnet av hur det är här nere. — "Nej,
men det är välbärgat folk, och ni minns väl, far, att Britas
far är riksdagsman." — "Jaja, jaja, men du skulle ha gift
dig med någon av vår egen släkt, så att du hade fått en,
som känner till de gamla bruken." — "Det är allt sant, det,
far, det fick jag nog märka också."
Nu sitter både far och jag tysta en stund, men så börjar
far: "Det var väl en, som såg bra ut?" — "Ja", säger jag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
