Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN JERNEPLOOOS FRAM GÅ NO
med splittring -då, men jag är inte säker på att vi
behöver befara jiågon. Tänk bara ut någon bra
människa att gå i spetsen för Gustavsfors.
— Du.
— Nej, varken du eller jag. Men du ska se,
att vi kan få grevinnan Alarik. Vi ska väl lära
oss av landshövdingskan.
— Hon duger inte att göra något.
— Vad gör det? Vi duger, vill jag hoppas.
Och — nåja — till gumman Alarik ska vi skicka
ut lilla magistern. Hon kan aldrig få någon plats
i mitt hjärta mer, men det är en sak för sig.
— Om hon vill nu?
— Jo, hon vill. Hon är rädd. När kan jag
få se på papperen?
De kommo överens om att träffas senare på
aftonen och skildes åt utanför Gustavsfors
Dagblads redaktion.
Men de ord, som fallit om en blomma på
kammarherrns grav, hade hos Ingår väckt tanken
på kyrkogården. Hon gick till de båda döda i
tur och ordning och gav var och en sin.
Den energi, söm flammat upp vid den glada
överraskningen att budkavlen kommit, föll åter.
Hon tänkte nu blott på nytt på detta giriga
ockrarår och på allt vad det tagit utan tanke
på den av människor stiftade lag, som säger, att
den fattige inte får berövas de verktyg han
behöver för att leva.
När hon lagt sin tacksamhetsgärd på
kammarherrns grav med dess fina monument — släk-
310
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
