Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLAKTEN JERNËPLOOÖS FRAMOÄNO
år något försummat, och undrade mycket om det
kunde anses orätt att ta ledigt från affärerna en
hel dag och själv ta upp potatisen, hämta med
hacka jordens frukt ur jorden.
I hela villan hördes inte ett ljud.
Mor Marit sov, Fina hade vandrat till stån
för att i kyrkan offra den gångna veckans
uppförande åt sin gud och för resten söka spana upp
något nytt. Allan var redan i Stockholm.
I denna frid kom nu fröken Carlson gående
uppför sandgången med ofrid i sitt ansikte.
Innan hon satte sig ned, förhörde hon sig,
om någon lyssnare vore i närheten.
Därpå framförde hon sitt ärende. Hon ville
anmäla, att hon skulle ha ett barn på nyåret.
När detta var sagt, teg hon. Hon tycktes ha
tänkt så långt som att hon skulle gå till chefen,
där tog hennes latin slut.
Även med en mycket klar uppfattning av att
det groteska i tillvaron övergår allt förstånd, blev
Ingår dock vid denna nyhet mållös av
överraskning.
Fröken Carlson! Hon var den trubbigaste
och kavataste flicka Ingår någonsin haft i sin bod.
Sedan hon avancerat till älsta biträde, höll hon
en självvilligt åtagen vakt över de yngre
kamraternas seder. Inga fästmän tillätos att slå sina
lovar utanför Gunnarsons vid stängningsdags,
intet flickprat om kärlek hördes i hennes närhet.
Hon, om någon, föreföll att gå helt upp i sitt
159
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
