Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308
var så egoistiskt. Den djupaste glädjen av det är ju ens
egen, medan man håller på med det — och den kan man
inte dela med någon. Men det är ju ingen glädje, som är
lycka, om man inte kan dela den med andra. — Utom det
man kan känna för ögonblicket, då man är ung. Det har
jag nog känt —, då jag tyckte att jag hade blivit lite
mera som jag ville. Men det är ju bara de abnorma, som
samlar på någon slags rikedom för annat än att begagna
den. En kvinna i alla fall — jag tycker att en kvinnas
liv är meningslöst, när hon inte är till någons glädje. —
Men jag har aldrig varit det, bara till sorg för några —
den lilla fattiga glädje jag gav kunde nästan vilken annan
som helst ha givit, för de älskade mig bara, därför att
de såg något annat i mig än det jag var.
Och efter sen lillpysen dött så tyckte jag det var bra
att ingen stod mig så nära att jag kunde göra dem en
riktigt allvarlig sorg. Det var ingen som jag var omistlig
för.
Och nu säger du mig det här. Du har kanske alltid
varit den som jag allra minst skulle ha velat draga in i
mitt förvirrade liv — pa sätt och vis har jag alltid
hållit mest av dig — av alla som jag känt. Jag tyckte
det var så gott att vi voro vänner, så som vi voro det —
så att inte kärlek och allt sådant där farligt och
oroväckande kunde komma emellan oss. Jag tyckte du var för
god till annat. Åh, Herre Gud, vad jag skulle önska att
det inte blivit annorlunda.»
»Nu har jag ingen känsla av att det någonsin varit
annorlunda», sade han sakta. »Jag älskar dig. Och jag
tror att du behöver mig. Jag är säker på att jag kan få
dig till att bli lycklig igen, och bara du blir det så har du
gjort mig lycklig.»
Jenny skakade på huvudet.
»Hade jag bara haft det minsta kvar av tro på mig
själv. — Hade jag inte känt mig så obotligt färdig — då
kanske. — Men Gunnar — när du talar om att du älskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
