- Project Runeberg -  Jac. Berzelius. Reseanteckningar /
101

(1903) [MARC] Author: Jöns Jacob Berzelius With: Henrik Gustaf Söderbaum
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I AUGUSTI.

IOI

plattad framtill, och ju plattare ju bättre. Emellertid skall
det till sidan vikna hafva ett rum, hvars form är bred
upptill och går nedtill ihop i en spets. Emellan dessa
breda, platta, spetsiga påsar skall klädningen sitta såsom
limmad på kroppen. Se här», fortfor hon, »den bästa
fagon.» Jag skall försöka rita af henne.

Damerna skola kanske finna denna turnyr mindre
anständig, men anständigheten är öfverallt relativ, från
det att gå naken som Sandwichsöarnas damer till det
att till och med skyla munnen och hakan såsom
tur-kinnorna. Här är denna klädebonad numera högsta
anständighet, och det är först nyss man begynt anse
såsom mindre god ton att på spetsen af dekorationspåsen
(jag menar puffen, eller hvad det i Sverige heter) sy en
liten tofs eller också blott en knapp; dock har jag sett
det på flera. — Men vår dam fortfor: »Då en dam ses
från sidan eller i profil, måste dessa påsar ej vara mycket
utstående utan formera endast ett litet veck mot linningen
eller skärpet, hvarvid någon hängning af den öfre delen ej
är utan sin lilla merit. De som blifvit straffade med
mycket fett, göra allt hvad hos dem står för att till magen
nedskjuta allt öfverflödigt skinn, så att endast lagom
återstår. Detta är en svårare sak, än ni föreställer eder. Man
ställer tvenne stolar mot en vägg, den ena stolen omvänd
på den andra. Damen, som skall klädas, tar lifstycket på
sig, ställer ryggen mot den öfre stolen och lyfter upp
lintyget, hvarefter tvenne pigor fatta hvar sin ända af en
hopviken handduk, lägga denna öfver maggropen, stiga
bakom damen på sidan om stolarna och draga af all makt
bakåt och nedåt. Så snart damen tycker det vara nog,
snörar hon till lifstycket, och då detta skett, släppes
handduken, och klädseln fullbordas. I motsatt fall begagnar
hon det bekanta viset att draga skinnet nedifrån upp.
Personer, som äro mycket feta, måste låta göra särskilda
koner af fiskben på lifstycket, men kunna aldrig göra
anspråk att vara af high fashion. (Jag är förlägen, huru

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:29:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jbreseant/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free