Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Från Weichsel till Donau (Västslaver: polacker, slovaker, tjecher och wender) - 3. Det ännu icke förlorade Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under vistelsen i Posen hade jag tillfälle att se ett vackert prof
på den polska entusiasmen med anledning af att ett hundra år då
förflutit sedan Kosciuszko såsom folkdiktator uppträdde på torget i
Krakau med det konstitutionella programmet i handen. Skulle festen
hafva hållits såsom uttryck för framgången af den sak, för hvilken
den folklige krigaren stred och blödde, skulle den varit ett enda
verop. Men ej med klagan vardt den tappre firad, utan med ett
jubel, som i Preussen höll sig inom den politiska konvenansens
gränser, men i Galizien gaf den österrikiska polisen anledning att
inskrida. Och om polackerna i Warschau ej gåfvo luft åt sina
känslor, underläto de det visserligen icke af brist på sympati.
Man firade i Kosciuszko-minnet icke den af öfvermakten
slutligen besegrade fältherren, i hvars mun de bevingade orden »Finis
Poloniæ!» med orätt lagts, utan soldaten, som i spetsen för några
tusen bönder vågade trotsa ryssarna; fosterlandsvännen, som lofvade
att värna hela folkets fri- och rättigheter, och människan, som ej
lät locka sig af den yttre maktens glans; som efter den ryska
fångenskapen vägrade mottaga understöd af tsarens rubler och som ej
hade öra för Napoleons falska förespeglingar och egoistiska frestelser
utan fulla garantier för en fri statsförfattning och återställande af
konungarikets område före 1772.
»Zwei Kaiser und ein König
ist für Kosciuszko zu wenig»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
