Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Från Weichsel till Donau (Västslaver: polacker, slovaker, tjecher och wender) - 1. Det förlorade Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det att rensa gatan för en antågande skvadron kosacker, än att
hindra en bondvagn från att köra på de »fina» gatorna, än —
naturalia sunt turpia! — att undanrödja alla fula spår af hästarnas
framfart. I sistnämnda fall rusar en polis genast till närmaste port
och ringer ursinnigt i klockan för att kalla ut gårdsdrängen med
kvasten. Alla ingångar till Sachsiska trädgården bevakas af
polissoldater — närmast för att hindra judar att komma in. Och ali
denna militära ordning får behörigt eftertryck genom de femton
forten, som omgördla Warschau.
Redan efter några dagars vistelse i Warschau hade jag hunnit
sammanfatta mina reflexioner i följande önskan: om jag vore hund t
Hundarna äro nämligen de enda varelser i Warschau som slippa
munkorg. Hästarna hafva visserligen samma undantagsprivilegium,
men de få i stället slita spö dess mer. Men för resten står allt
lefvande under censurens och polisens omedelbara och ständigt
ingripande uppsikt. Man är här fånge i sitt eget hus, ty icke ens
husvärden själf får hafva portnyckel: denna klenod är anförtrodd åt
en stroza (concierge), hvilken inför polisen är ansvarig för den
»lagliga ordningen» inomhus. Redan klockan 8 på aftonen sitta,
dessa husväktare på en liten bänk utanför porten, lurande och
spionerande på alla, som komma eller gå. Klockan 10 stänges
porten, och den, som vänder hem efter denna tid, måste hafva.
drickspengar i beredskap, om han eljes vill slippa in en annan
gång. Mitt ljufvaste minne af Warschau är, hurusom jag vid afresan
i mörkret lönade min ogine stroza med en handfull falska
io-kopek-slantar, som kypare vid växling lurat på mig och som jag ej på.
hederligt sätt lyckats bli kvitt, tröstande mig med att dvorniken nog
skulle laga, att tennstyckena cirkulerade vidare till nominelt pris.
Dessa falska småmynt förekomma i otrolig mängd — den ryska
polisen har dock viktigare saker att tänka på.
Nästan hvarje morgon mötte jag på »Nowy Swiat» ett ekipage,
som, kördt af en rysk kusk, pilsnabbt rullade förbi. I det öppna
åkdonet vräkte sig en medelålders rysk officer med generals rang
och ett kraftfullt, energiskt utseende — det var öfverpolismästaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
