Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Den ryska lyriken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Slavernas veka, känsliga temperament med ett i
grund och botten fredligt lynne är företrädesvis
lämpadt för lyriken, som i deras natur- och
konstdiktning intager ett bredt rum. Karamzin, den
romantiske krönikören på Pusjkins tid, säger i sitt
historiska arbete om Ryssland (1826), att grekerna under
ett krig med araberna på 500-talet tillfångatogo tre
slaver, som i stället för vapen hade stränginstrument,
gusle, i händerna. De slaviska folkens brist på
ålderdomlig historia och på en af folkfantasien
konstnärligt utbildad mytologi gaf så mycket mer spelrum åt
den mänskliga känslovärlden och de individuella
stämningarna, och den låga bildningsnivån gjorde, att den
ryska folkpoesien bevarat sig in i våra dagar med
ursprunglig friskhet, äfven om en mer förfinad form
med bestämda stafrim och regelbunden rytm bär
tydligt vittnesbörd om moderna konstinflytelser.
Men lika enformigt som det ryska landet är med
sina vida stepper och tröga floder, lika monoton är
den ryska folkvisan såväl i fråga om musik som ord,
och frånvaron af lokala eller politisk-religiösa hinder
gjorde att hon i samband med den storryska
dialektens utbredning öfver den ofantliga arealen fritt kunde
sprida sig bland folket öfver det ryska tungomålets
nejder.
Oafsedt visans innerliga samhörighet med
musiken, hvars släpande rytm målande återger det enkla,
oupphörligt upprepade innehållet i texten, skulle det
vara nästan lönlöst att i bunden stil på ett annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
