Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Alexander Pusjkins ungdom och den tyska romantiken - En blind poet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tenn, matt framlysande bakom glasögonen och
hoptryckta vid en lång näsa, betraktade mig
genomträngande. Jag spratt ofrivilligt till. Skepnaden skred tyst
och långsamt fram, som om den sväfvat, och försvann
plötsligt. Det föll mig in att det måtte ha varit samma
uppenbarelse, som sedan väntade mig på natten.» —
Tyvärr får man dock ej veta närmare, hvari spökeriet
bestod.
På Zjukovskis vänsälla karakter finnas många
prof. Då t. ex. bibliotekarien i Dorpat, Carl Peterson,
dött efter amputering af ett förfruset ben, insamlade
han 4,000 rubel åt de efterlefvande, och då hans
systerdotter Alexandrina gifte sig med hans personlige
vedersakare Vojejkov, sålde Zjukovski sin gård Muratovo
och gaf köpeskillingen, 11,000 rubel, såsom
bröllopsgåfva. Dessutom var han ett troget stöd för den sjuke
poeten Kozlov.
Ivan Kozlov var — för att använda kritikern
Bjelinskis ord — »skald icke af kallelse, utan af
olycka, och sådana poeter bli vanligen enformiga och
ledsamma». Född i Moskva 1779 af en
statssekreterare, tillhörande de tongifvande kretsarna, blef han
redan vid 15 års ålder fänrik i Izmailovska gardet,
men inträdde 1798 i civiltjänst. År 1818 drabbades
han af ett slaganfall, som gjorde honom lam, och tre
år senare blef han totalt blind — ända till sin död
1840. Han hade ett ofantligt minne, och det påstås, att
han på den svåra sjukbädden lärde sig hela Byron
utantill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
