Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Käjsarmordet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denne att förlåta sin faders banemän, i det han hänvisade till
evangeliets bud. ”Jag känner själv — skrev fredsvännen
— att jag trofast som en hund skall vara er tillgiven, om
Ni ger detta föredöme av förlåtelse.” Det var
naturligtvis icke lätt att finna en lämplig person, som kunde och
ville befordra denna ömtåliga skrivelse till Alexander III.
Tolstojs val föll då på den inflytelserike Pobjedonostsev, om
vilken Tolstoj då ännu blott visste, att han hade varit
käjsarens lärare och översatt Thomas av Kempis ”Kristi
efterföljelse”. Men Pobjedonostsev vägrade att taga någon
befattning med brevet och förklarade, att hans
uppfattning av Kristus och kristendomen icke överensstämde med
Tolstojs. Brevet kom visserligen på annat sätt Alexander
III tillhanda, men lämnades utan avseende. Tolstoj
väntade fåfängt på svar.
Den andra, ännu kraftigare protesten mot den
oundvikliga dödsdomen inlades av den märklige
religionsfilosofen, professor Vladimir Solovjev, son till en av
Rysslands yppersta historieskrivare och principiell
motståndare till Tolstojs läror. Den 28 mars höll Solovjev i
kreditbolagets sal en föreläsning, som motsågs med den största
spänning. I början talade han med sin dämpade stämma
om det förelagda ämnet, den ryska kyrkans mystik, men
övergick plötsligt till dagens brännande fråga och yttrade:
”I morgon fälles domen. Där borta, inom de vita
stenmurarna, överlägger man nu om sättet, huru man skall
avliva människor. Om detta verkligen utföres, om den
ryske tsaren, det kristna folkets ledare, utlämnar
mördarna åt lagens straff och själv träder in i den blodiga
kretsen, så kan det ryska, det kristna folket icke följa honom.
Det ryska folket avviker i så fall från tsaren och går sin
egen väg.”
Här avbröts talaren av en karl, som steg upp och
pekade på honom med orden: ”Du först skall straffas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
