Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katarina II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fann han det drägligt nog, åt och drack och sällskapade
med sina sista tre vänner: en fiol, en älskarinna och
en apa. Men den 18 juli kom Alexej Orlov till Katarina
med budskapet, att Peter hade dött, och Katarina blev
varken bestört eller ledsen över denna nyhet. Huruvida
hon uttryckligt hade befallt Orlov att utföra mordet, är
icke fullt utrett. Enligt en uppgift skulle en officer av
svensk börd ha strypt käjsaren. Själv uppgav Katarina,
att hennes salig man dött av ”hemoroidalkolik med
kongestion åt hjärnan”, och någon undersökning anställdes
ej. Men Or lovs ställning var ännu mer tryggad. Huru
moraliskt förkastligt mordet än var, blev dock även
detta illdåd till lycka för Ryssland, liksom Peter I:s
beteende mot sin syster Sofia eller hans brott mot sin son
Alexej, och den kvicke Voltaire bedömde Katarina milt:
”Jag vet nog, att man kan förebrå henne vissa små
oegentligheter i avseende på hennes gemål, men det är
familjeangelägenheter, som jag ej lägger mig i, och förresten är
det intet ont i att man har ett fel att försona.”
Men Peter III:s vålnad skulle på ett fruktansvärt sätt
uppenbara sig. I skepnad av en falsk tronpretendent med
hans namn blev kosackbonden Pugatjev ledaren av det
värsta bondeuppror, som hittills skakat Ryssland. Hela
Volgalandet skövlades, Moskva darrade, och det var först
genom Bibikovs och Michelsons energiska fälttåg som
Katarina fick fred på det hållet.
I yttre politiskt avseende blev hennes regering en
lysande fortsättning på Peter den stores omdaningsarbete,
och förtjänsten därav tillkommer i främsta rummet henne
själv. Hon var född att befalla, att tjusa och hade stor
viljekraft och intelligens, om ock brist på följdriktig
energi. Hon valde sina medhjälpare illa, utan tsar Peters
instinktiva människokännedom, men hon använde dem
utmärkt för att främja sitt och rikets bästa enligt ”den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
