Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - T - Tars ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
409
TARS—TAX
410
ning på avföring, törst och mattighet.
Vid kronisk tarmkatarr växla diarré
och förstoppning. Den akuta
tarmkatarren är ett lindrigt, den kroniska ett
svårt lidande. Valpar kunna dock dö
även av den akuta. Behandling sker
genom lämplig diet (kött, mjölk,
risvälling, havresoppa), frottering av
bakdelen. I övrigt tillfrågas
veterinär.
Tars, benämning på den del av
fågelns ben som ligger mellan tåroten
och närmast högre led. Rätta
benämningen är tarsometatarsus.
Ta upp, 1. få upp ett spår och
detsammas följande av hunden.
Tax. En av de mest omtyckta, vitt
utbredda, originellaste hundraser,
oumbärlig till räv- och grävlings jakt.
Taxen hålles för övrigt även som
sällskapshund. Han dresseras nu först
och främst till att göra nytta och icke
mer för att genom sin form bliva ett
utställningsföremål, omtyckt av
prisdomare. Hans dressyr har främjats
genom de prövningar, som företagits
med honom för att utröna hans
duglighet. Hans konkurrent är den från
England till oss komna foxterriern,
som dock ej kan ersätta taxen,
emedan han är för hög, och för vissa
ändamål för ivrig och hetsig, icke nog
sansad. De grova högbröstade taxarna
som blott förmå krypa i breda gryt
undanträngas mer och mer av de
smärtare arbetstaxarna. En större
krets av vänner har dvärgtaxen
förvärvat sig, som lär ersätta den
nyckfulla, opåtlitliga, ointilligenta fretten.
Taxen är också för vissa arbeten ovan
jord en i hög grad nyttig jakthund.
Han är lika värdefull på stö var jakt
som då det gäller att följa blodspår.
Hans användning vid den
förstnämnda har ock företräde framför den
vanliga stövaren, att villebrådet i
allmänhet närmar sig den framför stående
skytten långsammare, än då den
hastigt jagande vorstehhunden förföljer
det. Taxen har en utomordentlig
böjelse för jakt, hans lust att skälla på
villebrådets spår är betydande, så att
han icke är svår att utbilda till
skicklig drevhund. Taxrasen är mycket
gammal. Taxen är en kortbent hund;
man urskiljer med avseende på håren
tre former, den korthåriga,
strävhåri-ga och långhåriga taxen. De
korthåriga äro antingen enfärgade (röda,
rödgula, bruna, gula med svart skiftning)
eller mångfärgade (djupsvarta, eller
bruna eller grå med gula eller
rostbruna teckningar över ögonen, vid
sidorna av nosen och på underläppen, den
inre kanten av öronen, främre delen
av bröstet, insidan och baksidan av
benen, tassarna och kring anus och
därifrån till omkring V3 eller % av
svansens undersida). Hos enfängade
och tvåfärgade taxar finnes
tillfälligtvis en liten vit fläck på bröstet eller
smala vita streck. Tigertaxar kallas
hundar med ljus (grå till vit)
grundfärg och oregelbundna mörkgrå,
bruna, rödgula eller svarta fläckar. Vid
taxavel begås ofta felet av en
fortsatt inavel. Följderna äro, att hud och
hår bliva övermåttan fina och
kroppskonstitutionen blir svagare; hos svarta
hundar blekna de ovannämnda
kännetecknen, det uppstår bruna, grå eller
tigerfärgade, de senare urarta vidare
till albinos. Bruna, grå eller fläckiga
hundar skulle blott paras med svarta
hundar. Förbleknandet av de bruna
teckningarna förebygges genom
parning med röda hundar. De vanligaste
felen med avseende å kroppens yttre
äro: för högbeniga eller för lågbeniga,
för smalt eller för starkt välvd hjässa,
dåligt utvecklade öron, för grov
panna, utstående ögon, för kort eller
intryckt näsben, tillbakadragen
underkäk, kort hals med nedhängande
skinn, svankrygg, för starkt böjd
svans, naken svans (råttsvans) eller
borstig svans och knän. Den
långhåriga taxens ursprung är okänd, hå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
