Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Tredje kapitlet. Vrchlickýs episka diktning - 1. Antiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin son Bar-Droma, vinner Bar-Kochba allas hjärtan genom
att i ynglingens ställe athugga ännu ett finger på sig själf.
Han stormar fästningen Tur-Simon, försonar sig med Judith,
gör fåfänga försök att vinna de kristne, på sin sida mot
Rom och krönes till konung.
Men härmed har han ock nått randen af sin
undergångs brant. Missnöjet med hans hänsynslöshet växer, då
han utvisar rabbinerna såsom misstänkta att hafva
förgiftat brunnarna i Betar, och han är redan andligt förlorad,
då han på Judiths ödesdigra inrådan viger sig åt Scheols
mörka makter och i sin mystiska sinnesförvirring vill trygga
sin makt genom att ofira en herdegosse — en hemsk
scen ä la lady Macbeth. Men den mördades fader yppar för
romarne de underjordiska gångarna till Betar för att
ut-kräfva hämnd, och Bar-Kochba stupar under spillrorna at
det nyjudiska riket. Han var icke längre ’Stjärnans son’,
utan lögnens (Bar-Kosiba).
Denna flyktiga redogörelse kan ej ens antyda de
många poetiska skönheterna i denna hjältedikt, där historia
och mystik, reflexionspoesi och idyller, episka folkscener
och dramatiska konflikter bilda ett mäktigt helt, äfven om
åtskilliga delar icke hålla sig på samma höga nivå.
Episoderna om den ophitiska kulten äro kanske icke nog
värk-ningsfulla, men Bar-Kochbas slutliga undergång, då
Asma-veth sväfvar öfver den brinnande staden, ger den fulla,
värdiga afslutningen • på detta historiska idédrama. Och
än mer gripande är epilogen, hvari rabbi Meir skildrar
Akibas sista stunder och låter det judiska folkets sorgliga
historia upprullas för läsarens ögon. Israels folk delas
mellan fyra ryttare: Asmaveth-döden, Milkhama-kriget,
Raab-eländet och Magepha-pästen: “För sina synders skull
är jorden ödelagd och människosläktet stad t i utdöende.“
Men Akiba hann icke tälja dessa lidandens världshistoria
till slut, ty en romersk krigare gick fram till honom och
påskyndade hans död. Men äfven under den värsta
tortyren sväfvade ett leende på Akibas läppar, och han
utbrast i dödsminuten: “Väsende är Gud och allt väsende
är ett!u
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
