Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dyrköpt - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
änden
154
var ett hav av lågor, som förföljde och hotade alla
med död. Men kanske var elden ännu långt borta?
Om hon sprang ännu fortare, skulle hon måhända
hinna undan. "Men det blev allt värre och kval¬
migare, som om någon jagade henne bakifrån och
tryckte ned hennes axlar. Hennes öra uppfångade
redan det avlägsna sprakandet i snåren och otyd¬
ligt väsande ljud, som om ett odjur trampade på
något offer och slukade det under tunga flämtnin¬
gar. Ja, det var en säker död, som förföljde henne!
Ingen räddning mer! Ingen hjälp från något håll!
En obeskrivlig fasa grep Solomija. Med ett
skrik av vild ångest vacklade hon framåt med
uppbjudande av sina sista krafter och banade sig
blint väg bland snåren hack i häl efter vilddjur,
ormar och andra levande varelser, som av fruktan
för eldhavets anryckande vågor vältrade sig fram
för att söka räddning från en bråd död.
Och havet kom. Det välvde sina ojämna,
okuvliga, ystert svallande böljor över allt; det
strödde ut sitt guld över hedarna och träsken, upp¬
slukade snåren, uttorkade vattnen och glödgade
himlavalvet.
Sedan Solomija lämnat Ostap, kände han sig
alldeles avskuren från världen och människorna.
Febern rasade i hela hans kropp, och han kunde
endast då och då fukta handen i vattnet för att
svalka sina ögon och sin panna. Det var honom
vidrigt att stirra på vassrörens gula mur, och han
blundade därför, Han tänkte under tiden på det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
