Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dyrköpt - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några skott smällde och skrällde i luften. Ku¬
lorna veno över de flyendes huvuden, men Ivan
brydde sig icke om kulorna. Han stod och svängde
med armarna och skrek i förtvivlan bönfallande:
»Ostap! Solomija! Fort hit till mig!...» Han
märkte icke, att ett brett vattenband redan skilde
honom från stranden, och tumultet på stranden
överröstade hans svaga gnällande.
CO
Vad som sedan skedde, kunde varken Ostap
eller Solomija erinra sig så noga. De mindes en¬
dast, att de hade sprungit förtvivlat genom pölar
och vass i det ogenomträngliga mörkret, likt vild¬
djur, som hetsas av hundar. Ett par gånger sjönk
Ostap ned i vattnet ända till gördeln, och Solomija
fastnade i sälgsnåren; men de kommo helskinnade
undan och fortsatte sin flykt med uppbjudande av
alla krafter. Slutligen ramlade de dock över något,
som låg på vägen, och det hade åtminstone den
fördelen, att de kunde andas ut en smula. Det
värkte i deras fötter, och bröstet andades tungt.
De lågo kvar och lyssnade.
Runt omkring var det tyst. Intet ljud nådde
dem från stranden — sannolikt var allt redan slut
där. Ett fint rägn duggade, och mörkret blev åter
allt tätare. Då de icke längre trodde sig förföljda,
började de samla sina tankar. Ostap kände för¬
siktigt efter vad han låg på — det var en gräs¬
bevuxen kulle, och därav slöt han, att de befunno
sig på en höjd vid flodstranden. Efter att ha
hämtat nya krafter och nytt mod, trevade de för¬
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
