Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I vilt äktenskap - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
med sina strålar på de glaserade faten, som stodo
på skänkhyllan uppradade som soldater i ledet.
Nastia tyckte om den varma, trevliga stugan,
ty i detta kryp-in hade hon funnit lyckan. Hnat
var öm mot henne som ,mot ett litet barn; han
lät henne slippa allt tungt arbete, så att Nastia i
början var riktigt förvånad över att han var så
hänsynsfull mot henne. Varken hennes mor eller
hennes salig man skulle ha brytt sig om, huruvida
arbetet var henne för tungt eller icke. Men Hnat
hämtade vatten i ämbaret, bar in veden och hjälpte
Nastia med litet av varje. Och då han kom hem
från marknaden, hade han alltid med sig små
presenter: än ett par örhängen, än ett halssmycke.
Träta och bannor visste hon inte längre av, och
aldrig fick hon höra elt föraktligt eller hätskt ord
av Hnat.
Men ändå spann sig en sorg som en spindel¬
väv kring hennes hjärta. Hon tänkte på Ole¬
ksandra och fruktade henne värre än döden. Allt
sedan Motrja talat om att Oleksandra hotat med
att handgripligt köra ut henne ur Hnats stuga,
darrade den skygga Nastia vid blotta tanken på
henne. Det föreföll henne emellanåt som om Ole¬
ksandra ovillkorligt måste komma en gång och
då... Hon ville icke tänka sig rästen, men dar¬
rade i hela kroppen som ett asplöv.
Och medan hon nu sydde, flög tanken till
Oleksandra. Hon skulle ju en gång komma och
köra ut henne, vanära henne för hela livet. Lyckan
skulle svinna som en vacker dröm, och ofärd skulle
drabba henne, liksom frosten förstör en blomma...
Nastia lutade huvudet över den vackra sömnaden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
